Det var inte kommunens möraste köttbit eller för den delen snabbaste och trevligaste servicen, det var det ej. Och det regnade lite på oss, så vi fick byta bord så att det iallafall bara regnade på en av oss. Vi fick ingen barnstol för alla var upptagna, och det var ju lite synd.
Men sådana där värdsliga detaljer ska man inte hänga upp sig på.
För det viktigaste var:
ATT LILLA LILLASTE SOV GOTT I SIN VAGN EFTER EN FRUKTBURK, OCH STORA SNYGGASTE ÅT MED GOD APTIT AV KÖTT, RIS OCH PIZZA, SAMT VAR JÄTTEGLAD OCH SKOJIG.
Och ja, nu skriker jag. Av ren pur upphetsning. För det har tamigibrasan aldrig hänt förut, att alla små samtidigt varit så exemplariskt duktiga och lätthanterliga. Oerhört!
Sedan tittade Lovisa på gubbarna som lagar pizza genom ett fönster och snackade så mycket portugisiska att till och med jag hade svårt att hänga med på tugget. Nu börjar det. Tvåspråkigheten.
Todos os sistemas in ordem, som Backyardigans säger (fast det stavas nog inte så).
No comments:
Post a Comment