Kom på en lite tragisk grej. Att det finns ingen som kommer att sakna mig under min dryga månatliga bortavaro. Förutom min gamla kärnfamilj då. Men jag har alltså inga vänner som jag träffar tillräckligt ofta för att de ska tycka att det är jobbigt att de inte får chansen att se mig på en månad.
Missförstå mig rätt, jag HAR vänner, men de som bor i bygden lever småbarnsliv eller är busy på annat sätt och kan bara ses en gång i kvartalet, och de som älskar mig mest bor inte i närheten, så de sitter säkert på Öland, i London, i LA, i Stockholm, i Göteborg, i Bangkok, i Madrid/Valparaiso och saknar mig iallafall mest hela tiden, men för dem spelar det ju ingen roll om jag befinner mig i Lund eller Sao Paulo liksom. De har ju hur som helst ingen chans att få klämma på mig i vardagen.
Ikväll ska jag hänga med mamma, pappa, barn. Sedan är det bara att packa kappsäcken och ge sig av på äventyr. Fy fan vad spännande.
2 comments:
Ja, vi saknar dig hela tiden. Ha det sa trevligt nu med Jesus.
Ja, så är det ju, att jag saknar dig mest hela tiden! Hoppas ni får det fint där borta. Puss och kyss till dig och familjen.
P.S London serien var fantastisk!
Post a Comment