Var är nördarna?

Som pionjär med det här med Google+ kände jag att det var min plikt att bjuda in några av mina vänner. Man kan tydligen nämligen inte bara signa upp, man måste ha en special invite av någon som redan är med. Hur cool är man då på en skalad banan? Minst lika cool som jag.

Men det slog mig, när jag gjorde en genomgång av mina vänner i min hjärna och min friend roll på fejjan (där alla riktiga nära och kära finns, 300 stycken) att jag har inte många nördiga vänner. Som jag tror kommer tycka det känns viktigt att vara med på ännu ett socialt experiment. Snygga människor har väl bättre saker för sig än att hänga med varandra på internet. Det fanns ju många som länge stod emot Facebook (nej tack, jag har redan Myspace), men som till slut alla gav efter. Varenda en. Finns det någon som ens öppnar sitt Myspace-konto längre? Friendster? Lunarstorm? Helgon?

Nej just det. För tider förändras, nothing lasts forever. Därför är det lika bra att hoppa på tåget och vara med från början. Av samma anledning som min pappa tror på gud - för säkerhets skull.

Om du händelsevis fått en invite till Google+ från mig, ska du inte känna dig förnärmad, snarare smickrad. Du är en av cirka tio jag har bedömt som slightly nördig och mottaglig för nyheter. Sugen helt enkelt.

Har du inte fått någon ska du inte heller hänga läpp. Du är förmodligen too cool for school och kommer inte att vilja vara med förrän cirka 80% av dina Facebook-vänner redan bytt sida.

Intressant är det faktum att de två personer jag först kände på Facebook, och som också var de som introducerade mig och inviterade mig till det i ett tidigt stadium redan 2006, är de enda två av mina vänner jag kan se redan har Google+-konton. You lead, I follow, Alabama Slammers.

Häng med.