När man har barn får man per automatik ofta umgås med andras barn. På lekplatsen, på kulturhistoriskt museum, på stranden. Då är det lätt hänt att man jämför. Och jag har så klart färgade linser - tycker mitt barn är snyggare, smartare, roligare än de andra. Men jag undrar om inte du också skulle tycka det, rent objektivt.
Vi lekte med grannbarnen på lekplatsen. De hade en pistol som de riktade mot våra ansikten. De var fem och sju år gamla men sa han istället för hon, trots att de uppenbarligen visste att Lovisa är tjej. De talade överhuvudtaget taffligt och grammatiskt inkorrekt, vilket jag tyckte var anmärkningsvärt för deras ålder. När den stora flickan berättade att hon gick i skolan tyckte jag synd om hennes lärare. Hopeless case, eller vadå. Man får väl rätta barn när de säger gedde istället för gav? Man ska väl? "Jaså, du gav din bror pistolen" ska man säga, eller hur? Det är väl så de lär sig? Var befann sig deras föräldrar? Hemma på bönemattan, kan jag tro. Inte på lekplatsen iallafall.
På Kulturen var det ett får som inte fattade hur man spelar kasperteater. Gapande mun, apig uppsyn. Säkert fyra år gammal. Vad är detta? Ska man stå inne i luckan, då ser man ju inte själv. Lovisa, som var hälften så gammal fattade direkt. Mamman tittade surt och uppjagat på oss larviga vuxna som applåderade och lät oss imponeras av teaterföreställningen.
Och på stranden lekte vi med två pojkar i 6-årsåldern som talade så bred skånska att självaste lundensaren hade svårt att förstå dem, också med grava språkfel och grammatiska pannkakor. Men den ena pojken sa att jag var rolig och snill (så vitt jag förstod). Deras mamma låg nämligen långt uppe i busken och slösolade sin överviktiga lekamen. För så är det ju också - andra föräldrar leker inte med sina barn. De vill helst vara ifred, läsa sin veckotidning, äta sina kolhydrater och se sin deckare. Barn ska ju vara i säng klockan 19 så de vuxna får sin surt förvärvade egentid.
Kanske är det bra för barn att leka ensamma och upptäcka själva. Också. Ibland. Men enligt mina observationer är de flesta vuxna trötta och tråkiga, varför de också får barn därefter. Själv är jag ju så jävla ball att man nästan spricker. Utom ibland, när jag är sur, ledsen eller arg, som Emma Tvärtemot.
No comments:
Post a Comment