Harry Potter är alkis.
Och Big Brother-Linda har ADHD.
Alla jävlar ska ha en diagnos nuförti'n. Det räcker inte att själv inse att man är lite sepe, lite living on the edge, lite ledsen. Hell no. Diagnos ska man ha, tills diagnosen blir en ursäkt.
Att Linda knullade på teve och tryckte in plast i patten? Men vad fan, hon har ju ADHD, stackarn, kunde inte hjälpa't, kunde inte kontrollera sig och sina lustar. Så är det att lida av ADHD, man bara kan inte låta bli att göra ascrazy spontana grejer.
Det är som värstingungdomarna i Lorry-sketchen all over again. Den där allt bus de gör skylls på att "vi har ju ingen lokal".
Eller Radcliffe, alias Potter med blixten i pannan, han kunde "inte ha roligt utan sprit". Alltså var han alkoholist. Alltså i behov av rehab. Men vad fan, slap my thigh, vem kan ha riktigt roligt utan sprit? Inte jag iallafall, inte du heller, åtminstone inte på festen eller puben. Det är väl helt normalt? Särskilt om man är 22, snuskigt rik och snygg (nåja) singel. Herregud, enligt dessa kriterier vore jag bestämt en alkis under åtta pubsugna år i London. Så ofta, mycket och gärna som jag drack. Men jag led inte av detta mer än Pippi Långstrump lider av sina fräknar. Och jag behövde sannerligen ingen rehab. Bara en ny pint och sedermera en bulle i ugnen så var det "problemet" löst.
Jeeez. Vad är det med folk? Så många som lider av någon åkomma med bokstavskombo numera, det är ju löjligt, det är ju trams.
ADHD - Förmodligen är du bara störig och lite dum i huset.
Dyslexi - Lite trög, ointresserad och lat.
Depression - Du blir ledsen ibland ja, ta dig samman och i kragen, kanske lite knark kan hjälpa.
Missbrukare - Du har tagit dig en drink, en virrpinne, en tablett för mycket. Men det kanske inte är så jävla farligt om du hade roligt under tiden?
Och innan någon kommer och säger att jag är ett as, ska jag poängtera att jag vet att dessa tillstånd finns på riktigt (utom kanske ADHD), det är inte dessa fall jag attackerar. Det är inflationen i diagnoserandet, att man vill ha något att skylla på. Att kunna säga "Det var så skönt när jag fick min diagnos, den förklarade varför jag är så här". Det är bullfittesnack, för det är väl ingen ursäkt att bete sig som ett svin bara för att nån tjomme med tvivelaktig psykologutbildning säger att man har ADHD. Och just ADHD måste ju vara den dummaste av alla diagnoser. Det är ju ingen sjukdom i sig, det är ju bara ett av mänsklighetens dummaste och vanligaste drag. Att göra överilade saker utan eftertanke och därmed löpa risk att skada sig själv och andra.
"Det är ofta en lättnad och kan förklara många av de beteenden man förknippats med. Inte för att man är dum i huvudet utan för att man hade problem med samordningen i hjärnan", säger Eva Rusz, hobbypsykolog i Big Brother-husets tjänst. Men godmorgon, goddag och godkväll yxskaft, säger jag. Vad är då själva definitionen för att vara dum i huvet, om inte att man har svårt att koppla, svårt att samordna och bearbeta information i hjärnan? BB-Linda är väl helt enkelt korkad, det är väl därför vi fascineras av henne? Eller har Kissie, Dessie och Paow också ADHD, ska det bli allas sätt att ursäkta en sepe-skada?
Personligen brukar jag diagnosera mig själv och sedan bota mig själv med tankens kraft, om jag vill gå lös och göra något vansinnigt, elakt, dumt eller farligt. Det funkar hur bra som helst. Ni får mycket gärna prova.
Och Big Brother-Linda har ADHD.
Alla jävlar ska ha en diagnos nuförti'n. Det räcker inte att själv inse att man är lite sepe, lite living on the edge, lite ledsen. Hell no. Diagnos ska man ha, tills diagnosen blir en ursäkt.
Att Linda knullade på teve och tryckte in plast i patten? Men vad fan, hon har ju ADHD, stackarn, kunde inte hjälpa't, kunde inte kontrollera sig och sina lustar. Så är det att lida av ADHD, man bara kan inte låta bli att göra ascrazy spontana grejer.
Det är som värstingungdomarna i Lorry-sketchen all over again. Den där allt bus de gör skylls på att "vi har ju ingen lokal".
Eller Radcliffe, alias Potter med blixten i pannan, han kunde "inte ha roligt utan sprit". Alltså var han alkoholist. Alltså i behov av rehab. Men vad fan, slap my thigh, vem kan ha riktigt roligt utan sprit? Inte jag iallafall, inte du heller, åtminstone inte på festen eller puben. Det är väl helt normalt? Särskilt om man är 22, snuskigt rik och snygg (nåja) singel. Herregud, enligt dessa kriterier vore jag bestämt en alkis under åtta pubsugna år i London. Så ofta, mycket och gärna som jag drack. Men jag led inte av detta mer än Pippi Långstrump lider av sina fräknar. Och jag behövde sannerligen ingen rehab. Bara en ny pint och sedermera en bulle i ugnen så var det "problemet" löst.
Jeeez. Vad är det med folk? Så många som lider av någon åkomma med bokstavskombo numera, det är ju löjligt, det är ju trams.
ADHD - Förmodligen är du bara störig och lite dum i huset.
Dyslexi - Lite trög, ointresserad och lat.
Depression - Du blir ledsen ibland ja, ta dig samman och i kragen, kanske lite knark kan hjälpa.
Missbrukare - Du har tagit dig en drink, en virrpinne, en tablett för mycket. Men det kanske inte är så jävla farligt om du hade roligt under tiden?
Och innan någon kommer och säger att jag är ett as, ska jag poängtera att jag vet att dessa tillstånd finns på riktigt (utom kanske ADHD), det är inte dessa fall jag attackerar. Det är inflationen i diagnoserandet, att man vill ha något att skylla på. Att kunna säga "Det var så skönt när jag fick min diagnos, den förklarade varför jag är så här". Det är bullfittesnack, för det är väl ingen ursäkt att bete sig som ett svin bara för att nån tjomme med tvivelaktig psykologutbildning säger att man har ADHD. Och just ADHD måste ju vara den dummaste av alla diagnoser. Det är ju ingen sjukdom i sig, det är ju bara ett av mänsklighetens dummaste och vanligaste drag. Att göra överilade saker utan eftertanke och därmed löpa risk att skada sig själv och andra.
"Det är ofta en lättnad och kan förklara många av de beteenden man förknippats med. Inte för att man är dum i huvudet utan för att man hade problem med samordningen i hjärnan", säger Eva Rusz, hobbypsykolog i Big Brother-husets tjänst. Men godmorgon, goddag och godkväll yxskaft, säger jag. Vad är då själva definitionen för att vara dum i huvet, om inte att man har svårt att koppla, svårt att samordna och bearbeta information i hjärnan? BB-Linda är väl helt enkelt korkad, det är väl därför vi fascineras av henne? Eller har Kissie, Dessie och Paow också ADHD, ska det bli allas sätt att ursäkta en sepe-skada?
Personligen brukar jag diagnosera mig själv och sedan bota mig själv med tankens kraft, om jag vill gå lös och göra något vansinnigt, elakt, dumt eller farligt. Det funkar hur bra som helst. Ni får mycket gärna prova.
No comments:
Post a Comment