Vad stor du har blivit

Åh, det finns så mycket töntigt man kan säga. Artigt tjafs man lika gärna kunnat behållit inne i kakluckan. Har man förståndet kvar och bara ett litet minne av hur det var att lida växtvärk och nalkas tonåren, så säger man INTE till en yngling i 10-årsåldern som är på god väg att växa ikapp sin mamma "oj, vad stor du har blivit". Det är så obotligt kärringaktigt fånigt att man borde få smörj när man gjorde det.

Häromdagen när jag var på släktträff och såg ett kusinbarn för första gången på 8 månader utbrast jag, helt spontant och utan att kunna hejda mig "oj, vad stor du har blivit". Usch vilken farsiell parodi på en människa jag utgjorde då. Men det fattade jag inte förrän strax efter att jag yttrat ostigheten. "Tig och dra något gammalt över dig, kärring", lär han ha tänkt.

Något jag oftare borde fokusera på är talesättet "tänk först och tala sen". Det hade jag nämligen vunnit på.