Och isåfall skulle jag vilja påstå att det vore fan snäppet värre om vi HADE rest till London och varit fast där istället, hundratals mil bort från våra bäbisdockor. Om vi som Olle hade fastnat på fel sida Nordsjön och tvingats punga ut för dryga tåg- buss- och båtresor. Vilken panik!
Å andra sidan, hade det inte varit för askan hade den här handolyckan aldrig hänt, såvida inte ett av Petterssons/Johanssons eller för den delen Dublin Castles pintglas hade bestämt sig för att explodera in i Bjallans hand och riva upp ett 5 centimeter långt jack, 0,01 mm från pulsådern, men sannolikheten för det är givetvis väldigt liten.
Alltså, om vi hade valt att resa till England i onsdags istället för torsdags, då hade vi landat där borta på fel sida och inte på något smidigt sätt kunnat ta oss hem. Det hade åsamkat oss en förmodligen fysiskt påtaglig smärta att inte kunna komma hem till de små flickorna Elsa och Lovisa. Och vi hade blivit fattigast i kommunen om vi inte kunde komma till våra arbeten. Men då hade å andra sidan Bjallans hand varit intakt. Nu kan hon ju i vilket fall som helst inte knacka kod. Den gipsade handen ska hållas högt, i det s.k. nödbromsläget.
Man får med andra ord som vanligt välja mellan pest och kolera, det finns inget mellanting.
Och ska vi skylla på någon för alla jävligheter vi drabbas av så är det denna gång inte Gud/Allah och hans förhatliga församling vi ska ryta åt, utan den här gången skyller vi allt på landet Island.
Blame Iceland! Yes!
Det är Islands fel att vi missade Emmans fest.
Islands fel att Bjallans hand gick sönder.
Islands fel att jag inte betalade för fikan på MAS, för det var ert fel att jag bara hade hundralappar och inga slantar.
Islands fel att mina vita tishor jag tvättade med de blodiga handdukarna blivit missfärgade.
Islands fel att mossen är fisig.
Blame Iceland. Skönt att ha någon att skylla på för allt elände.
1 comment:
Jag håller med om allt!!!
Post a Comment