Saturday, April 17, 2010

Ingenting är så dåligt att det inte kan bli värre

Hej från Akuthandkirurgen på MAS. Idag har jag ringt 112 för första gången i mitt 34-tantiga liv. Min bästaste vän var skadad av ett exploderat glas. Jag spände mig som fan, skakade som en drillborr och snackade fortare än fast forward. Men det kom en ambulans och vi fick beröm för tryckförbandets professionalitet och sedermera en remiss till handspecialisten i Malmö. Och färdtjänst till ungdomspensionärerna, så klart.
Så kan det gå när man diskar. Handdiska aldrig ett pintglas, vad du gör. Bedrövligheten vet inga gränser. En olycka kommer sällan ensam, har vi fått lära oss bittert.
Och vi som skulle vart i London på Emmans kalajs. Och vi som åtminstone skulle pimpla vin ikväll, för det var vi fanimej värda.
Att fisens mosse var en dålig plats visste jag när jag satte mig där, men nu räcker det väl ändå.
Resultatet? En natt på MAS och 6 veckor med gips. Stackars Bjallan bus. nu är vi extra snälla mot henne för all framstjärt, ok? ?

1 comment:

Anja said...

Du är bäst!!!

Kyss!!!