Friday, April 09, 2010

Ännu en känga åt Svenne Banan (och mig själv)

Idag sa jag till en kärring på Ica Tuna att det går bra att säga ursäkta när man vill passera, det går till och med bra att säga ursäkta medan man skjuter undan någons vagn, men att bara trycka sig förbi så att någon (i detta fall jag) nästan snubblar är INTE ok. Hon bara tittade på mig som om hon sett en tokig. Ta dig en titt i spegeln, kärringjävel. Tänkte jag utan att säga det.

Engelsmännen må överanvända sorry, men då märker man ju åtminstone att dom kommer. Här bufflar vi oss fram, flytt på fläsket, JAG SKA FRAM, ur vägen med er ungjävlar - det är mentaliteten, det är det sorgliga.

Och tidigare på fikat, som Pelto på hörnan så flott arrat, hade vi vår nye Japan med oss att mumsa. Och han är sådär liten och japansk och karaoke-älskande som man ska vara, och han undrade vad man gör en helg i Malmö alldeles själv, sin första helg. Några halvtaskiga förslag kom upp, han halvnappade - tills någon sa att på Entré, nya shoppingmeckat vid Malmös framstjärt aka Värnhem, där kan man lattja och bowla, då lyste han upp och utbrast: "Ja, let's all go!". Och vad gör Sven då? Skrattar lite dumt bort det, inte en chans, Sven som ju har helgplaner allan inristade sedan årsskiftet 08/09 om vad just denna helg må bära i sitt sköte. Och i vilket fall som helst vore det otänkbart att göra något så spontant och galet som att gå ut och bowla med en stackars ensam japanes. Bilen ju, barnen ju, buskar som ska planteras, tv-program som måste ses.

Och jag är själv en exakt lika god kålsupare, jag nappade inte heller på erbjudandet, jag totaldissade som den svennigaste av Svennar jag är på god väg att bli. Ville hem till Lilla och Ludde Korv.

Och där traskar han väl runt nu ensam i Malmö och undrar varför Sverige är så in i bängen kallt ända in i hjärtat. Varför man inte får vara med, varför alla har sitt och är nöjda med det.

I England hade vi tjurrusat till karaokeboxen det första vi gjort, bälgat i oss pints och kört tills det rykte ur öronen för att sedan mötas på bakfyllekontoret nästa dag.

Tur för mig att jag har min lilla familj, annars hade det varit lattjolajbanslåda stängd och låst med nyckel för mig också, man gör nämligen alltid så i Landet Lagom Nykter Tills Löning.

No comments: