Här får man tillbaka för mödan att vara klassens tönt i plastbågade glojärn på mellanstadiet - det är min tur nu, vinden har vänt.
Igår fick jag, trots att det inte till närmelsevis var min fylleridag, presenter från båda mina chefer, både den riktige och den självutnämnde, vi kan för enkelhetens skull kalla dom Grodan och Japanen.
Grodan gav mig ballaste nyaste fräckaste telefonen, bara för att, bara för att jag är bäst (tror jag att han kan ha tänkt). Och sedan kom Japanen med docka och te.
Man skojar inte bort det! Man skrattar glatt och tänker fy fan vad jag är bra, för det är ok at tänka så, iallafall om man är tuffast i kommunen, och det tror jag att jag eventuellt kan vara nu med min X10.
Dra mig baklänges och i grus vad den är snygg! Jag är numera en levande reklampelare för Sony Ericsson, fråga mig och jag har bara gott att säga, fy fan vad bra. Fråga någon annan och han vet inte vad han snackar om.
Och har man inget vettigt att säga gör man ju som alla vet bäst i att bara prata med sig själv.
No comments:
Post a Comment