Den heter Anja Bjerleus. Eller hette, nu har hon bytt. Bytt är bytt, kommer aldrig igen.
Hon den där Bjallan var det iallafall som lurade dit mig så snyggt. Hon stack till Lindon och lämnade mig i sticket, året var 2000. vad fan kunde jag göra om inte följa efter.
Sedan lämnade hon mig visserligen efter ett halvår och jag blev kvar i 8 år i underlandet som lärde mig allt tufft jag kan. Men det gjorde inget för jag hittade ju så många guldkorn sedan att jag klarade mig.
Om ett par dagar tar jag med mig Bjallan Bus tillbaka till Paradiset. Som straff.
1 comment:
Tjusigt. Ett blogginlägg om bara mig! Tur att jag har öron annars hade jag flinat runt, som farfar brukade säga.
Ja allt är mitt verk, tycks det som. Jag är oerhört stolt över den fina produkt, aka Lovidockan, som kom till på grund av detta lureri.
Och nu ska vi dit igen och återse gamla jaktmarker... Ungdomspensionärerna ska ut på turné!
KYSS!
Post a Comment