Men tjena. Jag har varit på bröllop. Och jag var ganska nöjd med att det inte ståndade i någon jävla kyrka. Jag tycker ju som bekant att man ska lämna gud, fan och hans moster utanför sin kärlekshistoriett. Nöjd var jag alltså över att anlända till en Vilda Västern-tematiserad konferensanläggning i djupaste Höör-skogarna. Här ska det bli barbackaridning, cowboysare, freestyle och fräck musik, trodde jag. Fly mig en pilsner, jag dricker direkt ur flaskan, inga konstigheter alls.
Well, tills Pastorn intog scenen. Och ja, han INTOG den, med hela sin frikyrkliga härlighet. Och han var inte bara någon form av evangelisk pastor, han var även brudgummens far. Och det var alltså dessa vansinnigheter vår kinesiska vän gifte in sig i. Who could have thought. Halleluja, vi snackar sekt. Jag vet inte vilken, men definitivt något hardcore inom kristen irrlära.
Det sjöngs, under Pastorns självförhärligande ledning, om Jesus, räddaren i nöden. Om mannen som hushållets ledare, om Guds barmhärtighet och hur han offrade sin son för att vi skulle kunna bete oss. Jag betackar mig. Tig du med din töntige Jesu. Jag var dock artig och spydde bara lite i munnen, trots att det som försiggick framför mig i Guds namn, fick mig att vilja kaskadkräkas rakt i ansiktet, a la Little Britain, på den nu nästan tungtalande pastorn.
Flera i församlingen fick dessutom flow, och sträckte händerna i luften (för att komma närmare Gud antar jag) och vaggade till gospelmusiken på det där kristna vidriga viset som bara riktigt frireligiösa människor behärskar. Bland annat lade vi märke till en fruktansvärt obehaglig Jesus-lover från Österrike i turkos Edelweiss-utstyrsel. Vem som fick henne till bordet? Min man, ärkeateisten. A match made in heaven. Åkrajt.
Pastorn verkade förresten vara skolad i någon av dessa sinnessjuka ultrakristna frikyrkor i USA, för oj vad han bräkte på och oj vad han älskade scenen. Han sa till och med vid något tillfälle att han var där som Guds representant, storhetsvansinnet i det.
När chocken hade lagt sig lite skrattade vi dock mest och tryckte i oss en jävla massa mat. Sprit? Nehejdutack, gillas inte av Jesus. Här blir vi minsann höga av Guds härlighet och släcker törsten med alkoholfri cider.
Till slut smög vi ut, under det att pastorn vrålade stämsång med sina 4 körsångande söner. Tack för oss. Tack för musiken. Tack för vårt dagliga bröd and all that jazz. Thank you Lord. Praise them, praise them, PRAISE THEM!
OH shit, nu börjar JAG få flow. Det är visst smittsamt.
Well, tills Pastorn intog scenen. Och ja, han INTOG den, med hela sin frikyrkliga härlighet. Och han var inte bara någon form av evangelisk pastor, han var även brudgummens far. Och det var alltså dessa vansinnigheter vår kinesiska vän gifte in sig i. Who could have thought. Halleluja, vi snackar sekt. Jag vet inte vilken, men definitivt något hardcore inom kristen irrlära.
Det sjöngs, under Pastorns självförhärligande ledning, om Jesus, räddaren i nöden. Om mannen som hushållets ledare, om Guds barmhärtighet och hur han offrade sin son för att vi skulle kunna bete oss. Jag betackar mig. Tig du med din töntige Jesu. Jag var dock artig och spydde bara lite i munnen, trots att det som försiggick framför mig i Guds namn, fick mig att vilja kaskadkräkas rakt i ansiktet, a la Little Britain, på den nu nästan tungtalande pastorn.
Flera i församlingen fick dessutom flow, och sträckte händerna i luften (för att komma närmare Gud antar jag) och vaggade till gospelmusiken på det där kristna vidriga viset som bara riktigt frireligiösa människor behärskar. Bland annat lade vi märke till en fruktansvärt obehaglig Jesus-lover från Österrike i turkos Edelweiss-utstyrsel. Vem som fick henne till bordet? Min man, ärkeateisten. A match made in heaven. Åkrajt.
Pastorn verkade förresten vara skolad i någon av dessa sinnessjuka ultrakristna frikyrkor i USA, för oj vad han bräkte på och oj vad han älskade scenen. Han sa till och med vid något tillfälle att han var där som Guds representant, storhetsvansinnet i det.
När chocken hade lagt sig lite skrattade vi dock mest och tryckte i oss en jävla massa mat. Sprit? Nehejdutack, gillas inte av Jesus. Här blir vi minsann höga av Guds härlighet och släcker törsten med alkoholfri cider.
Till slut smög vi ut, under det att pastorn vrålade stämsång med sina 4 körsångande söner. Tack för oss. Tack för musiken. Tack för vårt dagliga bröd and all that jazz. Thank you Lord. Praise them, praise them, PRAISE THEM!
OH shit, nu börjar JAG få flow. Det är visst smittsamt.
4 comments:
Var det Lone Star ni var på? Har för mig att jag läst någonstans om dem och att det var just i Höör de var. Tror det var någon gång när jag skulle kolla vilka möjligheter det fanns till julbord runtom i Skåne. Måste jag säga att jag inte valde dem? Scary shit. Hittade denna nu när jag sökte lite: http://sektinfo.blogspot.co.uk/2008/08/lone-star-fd-kcs-sekten-i-hr.html.
Japp jsut den sekten var det. Har också läst lite mer nu. Fy fan vad sjukt. Stackars lilla kinesiskan som luras in i dessa vansinnigheter!
Vad sorgligt det låter. Att vara smått vinyster trodde jag var obligatoriskt på bröllop.
Äsch dummer, det behöver du ju inte om du har Jesus, en tro så stark att man blir hög på bara den, halleluja, prova själv.
Post a Comment