Om jag sitter på
ett tråkigt möte, och det händer ju oss alla att vi gör ibland, brukar jag roa
mig med att analysera sönder människor. Ur deras köttiga munnar kommer en
ordsvada, läpparna rör sig, förmodligen är de fnasiga, de flesta svenska läppar
är det, men av orden som kommer ut tar jag inga till mig. För det berör inte
mig eller något jag finner intressant. Munnen rör sig, men du säger ju
ingenting. Eller du säger något bara för att ha något att säga, för att verka
insatt, engagerad. Trots att du helst vill gå hem och dra en gammal filt över
dig, vem fan vill inte det?
Det hålls på tok
för mycket möten, det är min slutsats. Folk med pondus springer från möte till
möte, utan en chans att förbereda sig, utan att fatta vad det egentligen
handlar om. Hell, inte ens han som kallade till mötet vet egentligen varför och
vad han vill ha ut av det. Men det ser bra ut i kalendern, visst gör det? Hade
vi inte detta mötet igår? Jo, det hade vi kanske. Men idag är det en annan
twist och en till deltagare, någon högt uppsatt skojare som säkert har något
att tillföra, som får oss att komma vidare. Mot vad? Det är det ingen som vet.
Vart är vi på väg, vad vill vi uppnå? Spela roll pingisboll. Tiden den går och vi ser åren springa iväg.
Så när dravlet
och svamlandet pågår som bäst långt långt över mitt huvud, då tänker jag på
annat, på ovidkommande sidospår. Mest för att inte somna av tristessens sövande
effekt.
Tittar på munnar
som rör sig, tändernas tillstånd, funderar på hur det kanske luktar där inne,
vad tandläkaren tyckte sist hen var där inne och rotade. Vad en eventuell fru
tycker om att hångla med den där munnen. Usch, tänker jag.
Glosögon, noterar
jag. Som en fisk. Rynkiga halsar observerar jag. Varför valde han den där skjortan?
Var den dyr, eller? Knappast snygg i alla fall. Han kanske inte lever efter
ledordet att allt blir mycket roligare om
man är snygg, vem fan gör det? Jag. Och så en liten kravatt till det. Ja hej.
Försöker du likna en adelsman eller vad är det frågan om?
Den där torre
herren som häver ur sig plattityder om processer och styrning, sitter han hemma
på lekfilten med sina ungar och brummar som en traktor, gör roliga röster och
roller med gosedjuren? Svårt att visualisera.
Vem fick ligga
senast? Vilka av gubbarna har provat knark och vilket? Brukar de köpa horor när
de är på affärsresa? Vad lyssnar de på för musik, gillar de ens musik? Fattar
de hur andra människor ser på dem? Bryr de sig? Fattar de att jag är tuffast i
kommunen? Fattar de ingenting?
Han är si, och
han är så, kategoriserar jag. Drömmer mig bort och låtsas att det är jag som
bestämmer. Tar mig ton och förvandlar hela spektaklet till en enmansshow. Säger
något helt oväntat, helt plötsligt, får tourette’s. Blir utburen. Medan jag
skriker. Så pinsamt det blev.
Fast egentligen
sitter jag i en paviljong. Och har tråkigt.
No comments:
Post a Comment