Jag är en av dessa konstiga människor som tycker att
utbildning är något överskattat. Det kan mycket väl vara
surt-sa-räven-mentaliteten som tar sig ton, eftersom jag själv inte har en
examen. Det kan också vara för att jag trots fem års universitetsutbildning, finner
att majoriteten av min kompetens ligger i erfarenhet, medfödd intelligens och
sunt förnuft – inte teorier, resonemang och formler från universitetstiden. Nej,
det jag lärde mig mest ifrån medan jag studerade var själva livet runtomkring –
att klara sig själv, att driva en restaurang på Kalmar Nation, att bemöta
människor.
Visst – jag kan ha utvecklat mitt tänkande och mitt språk genom att
vistas i universitetskretsar, men det är ölflaskorna i nationskällaren på
Kaggen, temafesterna utklädd till Guldlock eller Nasse med rosa kroppsfärg jag
minns, tandemcykelstafetten från Göteborg till Lund när Anja lovade mig att
börja snusa, bastubadandet på kursgården eller snarare vägran att delta i dessa
nakenhetserier, galenskaper, fyllor, relationer och människor – det är där jag
utvecklat och hittat mitt folkvett, min filosofi, min allmänbildning.
Och det är väl så det är med oss humanister och tänkare –
vi kan lite om mycket men inte mycket om något. Vi saknar spjutspets, men
vinner på bredden. Jag är en jävel på Trivial Pursuit, men glänser inte det
minsta i schack. Jag får 1,8 på högskoleprovet för jag är ju urtypen av en
person som kan lyckas med detta konststycke – en som kan både läsa och räkna,
som är logisk men samtidigt kreativt sinnad, snabb som attan, effektiv som räntan.
Jag snappar upp lite här, lite där, minns detaljerna, men skapar ingen helhet.
Intresserad av mycket men brinner inte för något. Så vad
blir det av en sådan? Ingen expert, ingen ingenjör. Det blir en alltiallo, en
generalist, en Ulla-Bella sekreterare. Varken mer eller mindre.
Utbildning är, som jag ser det, mest för papprets skull.
Jag har 300 högskolepoäng men ingen examen, vad säger det om mig? Nyfiken på
mycket, men oseriös? Kan mycket men inget djup? En kringflackande sökare som
inte vet vad hon vill? Vinner mitt CV på detta, eller är det snarare ett minus?
Ungdomens misstag och osäkerhet, sotar jag för det nu?
Vad vet jag, vad vet en ko. Jag vet bara att jag just nu
arbetar under min förmåga, det är allt jag har att säga. Jag är så mycket
smartare än det här. Bara att jag inte har papper på hur smart jag är.
Det finns mig veterligen inget som heter Fil. Mag. Allround eller Fil. Mag.
Streetsmart. Tyvärr.
5 comments:
Gillar ditt resonemang, får jag citera dig vid tillfälle?
Gillar ditt resonemang, får jag citera dig vid tillfälle?
Hej du, ja det tycker jag, men i vilket sammanhang, ska jag figurera som skräckexempel? :-)
Inte alls, tvärtom :o), som en person med schysst inställning till bildning kontra utbildning!
Bara gör't!
Post a Comment