Låt mig förklara min lycka för den som inte fattar.
Alltså. Jag har suttit i min bäbisbubbla så länge. Missuppfatta mig rätt, jag älskar mina barn. Men de tar all min kraft och min tid, förutom den jag spenderar på Sony Snygg som jag också älskar, klart jag älskar't.
Men ikväll fick jag lystmäte på två snygga tjejer från mitt absoluta favorit-90.tal och ett barn som Lovisa beundrade på köpet. Axel, jag har också stort glas. Axel, jag har spelat det spelet. Axel, jag vill också visa en dans.
Låt mig nämna namn, varför inte. Jag har ju bara bra saker att säga- De hette Alexandra och Anna. Och får jag önska mig något i present så är det att vi ska träffas snart igen. Och det sjukaste är, för en småbarnsförälder utan socialt liv, är att vi ska ses igen på torsdag. Jag blir så jävla lycklig.
No comments:
Post a Comment