Du ringer inte mig, och jag ringer inte dig. Skönt att vi är överens iallafall

Jag har några riktigt goda vänner, som jag aldrig pratar med. Med aldrig menar jag en gång i kvartalet. Och det är ju synd att det ska vara så, kanske tycker vi inte om varandra längre, eller vad är detta?

Nja, jag tror att det är en ömsesidig tyst uppgörelse. Det finns nämligen ingen tid som är lämplig. För om man inte har pratat med en vän på år och dagar, ja då vill man ha en lugn stund då man kan prata länge och väl, utan avbrott, utan att någon drar en i benen och skriker och vill ha uppmärksamhet, ett kex eller ett plåster (för att de ramlar och slår sig när de drar i mammabenen).

Men det finns väl en pappa som kan passa dem, gapar någon. Jo, men säg det till en bäbis och 3-åring – som av outgrundlig anledning alltid vill jaga den med telefonen i näven.

Du kan väl ringa dina vänner efter att barnen gått och lagt sig, hävdar en annan (alla vet att småbarn knyter sig senast klockan 20). Då ska jag berätta för dig att det är sällan jag kommer ut från min del av nattningen innan klockan 21:30, och vid det laget är jag illa osugen på att telefonera och berätta anekdoter ur mitt liv, då vill jag helst bara dra något gammalt över mig – alltså en filt i soffan eller ett syntettäcke i min säng. Då är det dags för refrängen, inte bara för mig, utan för alla dessa småbarnsföräldrar som utgör min vänskapsbas.

Ja, eller så bor de utomlands, om de är ungdomliga och tuffa, men då ska man ratta på en Skypedator och helst vara snygg därtill, och hur många tanter i min ålder lyckas med konststycket att fortfarande vara snygg efter klockan 21? Inte jag i alla fall.

Så därför ringer vi aldrig varandra. Och det är ok. För vi gillar ju varandras statusar på Fejset. Vi har ju koll. Och när vi väl ses, då suddar vi ut tiden emellan, och allt är som vanligt, vackert och vänskapligt, för med de som i grunden är de allra bästa vännerna spelar tillfälliga avbrott som småbarnsårskoma ingen roll.

Till slut sitter vi där på pensionärsresorna tillsammans, inte alls på spaning efter den tid som flytt, för det har den inte, vi har bara pausat lite och det sociala yrvädret jag en gång var kan ju faktiskt komma tillbaka på ålderns höst.

Anja, har du möjlighet att titta förbi på söndag klockan 10? Puss.