Ack, nu saknar jag min bäbis. Som en ost. Inte mitt stora barn som är på slumber party hos Momoi med en av kussarna, bara den lilla lillaste. Det här måste vara det längsta jag varit borta från henne. 7 timmar i vaket tillstånd.
Hade jag roligt? Ja för fan. Vi sjöng Rednex. Deras enda ballad.
Wish you were here, me and my country men wish you were here. And I miss you like hell. And I'm feeling blue. Fy fan vad härligt obra.
Och Stenes ytterst humoristiska systrar hade arrangerat ett vansinnigt pinsamt födelsedagståg för sin broder på ostsyltan TGI Fridays. Två utspökade ungdomskärringar ur personalstyrkan slamrade med kastrullock och hetssjöng något obegripligt om att bli ett år äldre. Vi skrattade. Stene rodnade, iallafall inombords.
På tal om kärring. När jag tyckt att jag väntat länge nog på min flasköl jag beställt 20 minuter tidigare och servitrisen råkade stå bredvid mig i ett annat ärende, lyfte jag demonstrativt senapsflaskan mot munnen och utbrast: Är det här min öl eller??
Usch vilken kärring, jag avskyr kärringar som jag.
Sedan gick vi för att få oss en pint. Men på en utservering. Gissa om jag nästan frös fittan av mig. Det gjorde jag inte, usch vad äckligt sagt och tänkt av dig. Men jag kläppte en filt. Och sjöng Wish you were here med Rednex med den där gråtiga rösten originalsångerskan sitter inne med. Hängde med Stene och hans kvalitetsystrar. Och Anniedockan. Konstaterade att nu har vi känt varandra i 10 år. Och då var vi ändå vuxna (nåja) när vi träffades. Kände oss lastgamla (iallafall jag). Såg en bloggkändis på haket, Kenza, hon var snygg så klart.
Men sedan, det kan ha varit i samband med att jag såg min slitna nuna i toalettspegeln, fick jag ett akut behov av att tänka på refrängen (Wish you were here, me and my country men wish you were here. And I miss you like hell. And I'm feeling blue). Hem ljuva hem. Bäbis ljuvliga bäbis. Säng varma säng. Bröst mjölkstinna bröst. Tack för mig, dags att gå hem och tömma.
No comments:
Post a Comment