Storebror ser dig - du minns väl den skräckinjagande profetian från Orwells framtidsvision 1984. Skräcken att vara ständigt övervakad och därmed fråntagen sin frihet. Och då hade Orwell ändå inte förutspått det massiva utbud av övervakningsmöjligheter vi har idag, både de hemliga som polisen/FBI/staten/Google kan ägna sig åt och de självvalda. Vill man kartlägga någons liv är det en ganska enkel match. Just Google It. Eller Let Me Google That For You.
Men vet du vad, det där skrämmer inte mig. För det är ju lite som att tro på Gud. Att inbilla sig att någon skulle vara intresserad av vad jag pysslar med i mitt ringa liv. Om de så vore, Storebror eller Gud för den delen - kan jag inte då bjuda på det, eftersom jag ju inte är kriminell och således inte har något att dölja? For all I care kan de läsa min dagbok, och om Gud finns så gör han väl redan det, och det har hittills inte påverkat mig i någon riktning så vitt jag är medveten om. Allah läser min ogudaktiga blogg. Och Storebror har ju sett allt, sett mig i duschen, hört alla mina politiskt inkorrekta åsikter, hört mig sjunga både falskt och vackert - men inte har jag fått varken repressalier eller lovord. Bara för att Big Brother KAN kartlägga mig och mina vanor betyder det inte att han gör det, för så jävla intressant är jag tyvärr inte.
Jag kan tycka att det är tryggt att vara CCTV-övervakad, för då vet jag att om någon beter sig otillbörligt finns det bildbevis mot cp-skadan, på samma sätt som det finns bevis på att jag är rättskaffens. Bara att se efter på de visserligen lågkvalitativa bildupptagningarna från brottsplatsen.
I en blogg kan man själv välja hur mycket man vill fläka ut sig och blotta sig. Det är högst frivilligt vad man skriver, och lika frivilligt att läsa eller att avstå. Därför hävdar många att istället för att klaga på det torftiga innehållet och den makabert dåliga språkhanteringen i många bloggar, ska man låta bli att läsa om man inte tycker de håller måttet. Men se det tycker inte jag. Det är gött att gotta sig i andras tillkortakommanden och idioti, det gör att jag får ökat självförtroende i insikten att jag är better than the rest. Det behövs sopor så att man kan se stjärnor lysa.
Vill man alltså bjuda på sig själv i bloggform eller annan form, så är det väl inget fel med det. Istället för att maila 50 bekanta om mitt spännande liv kan de läsa den rafflande berättelsen i bloggform (den största nackdelen med detta är så klart att jag aldrig får svar - alla känner apan, apan känner ingen). Och så kan så klart även storebror och hans jävla moster läsa, om han nu mot förmodan finner det intressant. Inget fel med det och ingen skada skedd, men när man däremot blandar in andra personer, till exempel sina barn, blir det en något mer känslig historiett.
Ska de verkligen exponeras på detta sätt, undrar många. Och vissa vägrar visa barnets ansikte, andra lägger feta loggor över sina barnbilder i ett märkligt sätt att skydda sin copyright, idel andra lägger ut bad- och amningsbilder och kanske en liten läcker förlossningsfilm med sitt barn (och sin fitta) som huvudperson. Alla är olika och var och en blir salig på sin fason.
Knappast är det väl iallafall farligt för barnet att figurera på mammas eller pappas blogg. Kanske smått genant när man kommer upp i skolåldern, men skadligt, nej. Jag betvivlar att pedofiler surfar runt i mammabloggarna och letar runkoffer, och om de gör det utan att vi vet om det, hur kan det då vara upprörande om vi inte ens känner till det? Det man inte vet, tar man ingen skada av. Eller?
En annan grej folk verkar skraja för är riktad reklam. Du kartläggs efter vilka sidor du besöker och vissa nyckelord, och så kommer det upp reklam anpassad till dig på webbsidor du besöker. Läskigt va. Men nej, inte det minsta. Jag skiter i reklam, ser den inte ens och klickar aldrig på den. So what om den är anpassad. Om jag så reagerar på den subliminalt är det väl också skitsamma, jag har ju iallafall inte skadats av den på ett sätt som jag är medveten om, och då spelar det ju roll pingisboll.
Nej, Storebror kan kartlägga mig så mycket han orkar. Finner han något intressant får han gärna hojta till, för själv ser jag inget jag gör som skulle kunna vara av allmänintresse.
Nu går jag till Ica. Men först byta blöja.
No comments:
Post a Comment