Den bästa platsen i Lund, kanske bästa i hela Sverige, är Sony Ericsson. Här lyser Svenne Banan med sin töntiga frånvaro, här är alla (nåja) coola, smarta och snygga. Jag var där igår. Med dubbelvagnen full av söta barn. Det kunde konstateras att mitt lilla barn är världens snällaste, hon skriker bara när hon är hungrig någon gång vart tredje timme, annars sover hon eller ligger och tittar på världen. Jag skulle till och med kunna jobba, med den lilla i vagnen bakom skrivbordet. Men det ska jag inte. För det är ju en annan sopa som sitter på min stol. Hennes namn stavas visserligen s-o-p-a, men det är ändå inte mitt jobb att ta. Jag jobbar på Manpower, hur fräckt är det på en skalad banan, inte alls tyvärr.
Rent strategiskt är det nu viktigt att visa både framfötter och framstjärt med jämna mellanrum, så att de inte glömmer bort mig, så att de fattar att de för företagets bästa måste anställa mig. Nästa vecka kommer jag igen, håll i hatten.
Svag och sjuklig som jag är gick jag dock hem och fick frossa och spyattacker på kvällen, det var allt annat än läckert. Jag åt en tredjedels gurka till middag. Men det är lika bra att tömma systemet via sjukdom, eftersom jag vägde in mig på osexiga 73 kilogram igår på BVC. Däremot Isabella var duktig och hade spräckt 4-kilosvallen. Att tänka sig att folk föder levande ungar som väger 4+ är rent ut sagt vidrigt, de är ju jättestora, men naturen är som bekant vidrig.
1 comment:
5+ om jag får be:) hahahaha
Post a Comment