Att vara ständigt skittrött som en söndersliten kärring, det är livets lott när man väntar till den ärevördiga åldern 35 att klämma ut bäbiskorv.
För let's face it, den där ungdomliga och pigga glädjeflickan jag en gång var, hon har gått och lagt sig och dragit något gammalt över sig.
Numera är jag totalt slut som artist kl 22. Då tvångsnattar jag storbarnet som aldrig vill sova. Släcker lampan och säger godnatt 20 ggr, medan det rumstreras runt i sängen tills hon somnar av utmattning. Och jag med.
Fast i den vevan måste den arbetande maken gå och knyta sig, varför han då lämnar över stafettpinnen för liten bäbis till mig.
Ett uppdrag som sträcker sig över nattens alla härliga vargtimmar. Eftersom hon slumrat sött mestadels under kvällens lopp, verkar timmarna mellan cirka midnatt och 3 AM vara hennes mest alerta timmar. Då vill hon mumsa flarra en gång i halvtimmen, då vill hon bestämt inte ligga i lilla sängen. Pust, stön och slutligen äääääh-skrik säger hon. Och jag måste snabbt förflytta mig till vardagsrummet så att den arbetande kan få sig den blund han behöver.
Så ligger jag som halvdäckad narkoman i soffan med bäbis på bröstet. Lägger jag henne plant i sängen blir hon obekväm till mods och stånkar. Och i och med detta förfarande har jag inte haft ork att pumpa ut den tillströmmande mjölken i titsen. Det får vänta till morgonkvisten, har jag resonerat.
Synden straffar dock sig själv och därför har jag nu drabbats av en spännande sjukdom som heter mjölkstockning. Vidrig smärta i patten som är hård och vägrar släppa ut mjölk. Feber, närmare 40 än 37,5 - ångan är uppe. Lägg till det frossbrytning, allmäna influensasymptom som ont i hela kroppshyddan och skallebank - så har du mig som i en liten sexig ask.
Tyck synd om mig, för det gör jag.
No comments:
Post a Comment