På samma sätt är det alltså med "grått nytt hår" även fast den meningen inte innehåller några runda ord, den är helt och hållet tvångsmässig, och jag tycker naturligtvis inte ens själv att det är roligt att jag säger sådär. Det bara kommer, och jag kan inte stoppa det.
Fick jag spela sällskapsspel eller fick jag spela sällskapsspel? Jojomen. Snoret rann så jag inte hann slicka i mig hälften (gammalt östgötskt ordspråk), därför var det sparsamt med spriten (trots att min man tagit på sig att ratta bilen), men spela kunde jag. Music Match hade jag plockat med mig, och en till mig närstående kille i Malmö som inte iddes bussa sig till Lund på grund av sin snorighet deltog via Skype. Vi var alltså två lag med 2 svennebananer i varje, och som bonus en engelsman och en brasilianare, varför alla frågor måste översättas till engelska, även de som handlade om Carola och Östen med Rösten (eller Östen med Brösten som jag tvångsmässigt måste haspla ur mig varje gång mannen myten konceptet Öster Warnebring kommer på tal, tourettes du vet). Det var kul! You win some, you lose some.
Strax innan tolvslaget kom det en rysk familj och drog ut oss i snålblåsten för lite gammal hederlig raketskjutning. Eller Kazakstan var de till och med från, Sovjetunionen hette det då, how exotic, fira nyår med Borat. Och oj vad vi tände eld på bomber och granater!
Att privatpersoner kan köpa explosiva leksaker som förmår lemlästa och bränna ner hus är dock synnerligen bisarrt. Detta borde så klart skötas av utbildade pyrotekniker på ett fåtal utvalda platser. Jag är verkligen emot nyårsraketer för lekmän, men vem är jag att höja rösten när Borat, Herr Somerlath och Mr Bean kommer från sina härligt osvenska kulturer och vill bränna på några smällare?
Vi hade två nära-döden-upplevelser. Vi, välutbildade medelålders tämligen nyktra låglandskossor, med får man anta ett visst mått av försiktighet iakttagen, i jämförelse med alla fulla ungdomar man hör skjuta bort ögon och händer i sin dumdristiga hantering av bombleksakerna. Hur fan kan det vara tillåtet? Man bara undrar.
Vi hade en sån där plasthållare som skulle skjuta iväg raketen på ett smidigt och säkert sätt, dock fick Borat blodad tand och ville skjuta två raketer samtidigt, varför han tryckte ner den ena rätt i marken och fjuttade sedan på. Vilket ledde till en markexplosion utan dess like på denna sidan Kosovo - ett starkt ljussken och ett ka-boom som fick marken att vibrera och gav iallafall mig en tillfällig släng av tinnitus. Jag hoppade in i en pensionärsparsrabatt av blotta förskräckelsen.
Sedan var det min man som tände på en sån där stjärnsprutande mojäng, en sån där som aldrig tycks ta slut, och när den väl avstannat sitt sprut, böjer han sig över den, lite skämtsamt säger han, och kikar ner på den, varpå en eldhärjad stjärnprojektil smäller honom på kepsbrättet, centimeter från hans vackra ansikte. Nära ögat har väl aldrig haft en mer bokstavlig innebörd.
Hur människor som levt i en krigshärd hanterar denna typ av vuxenleksaker, kan jag bara spekulera i. Men jag gissar att de hoppar till och mår ungefär lika dåligt som de skotträdda hundar man hör ligga under bord och gny uppgivet runt tolvslaget. Ja fy fan!
Klockan 3 firade vi sedermera det brasilianska nyåret med buller bång och raketer från Jarinu. Självaste borgmästarens ljusshow fick vi se via Skype, du kan lita på teknikens under. Efter det började nedräkningen från Times Square via surfplattan, men vid det laget var tant så trött att jag somnade ifrån denna rafflande historiett redan två timmar innan 2012 tog slut i den delen av världen. Jag själv hade ju redan tryggt och säkert (nåja) kommit ut på rätt sida, rätt in i det nya spännande balla balla checka checka 2013. Vad 2013 bär i sitt sköte (tourettes, förlåt) det får den berömda framstjärten (sorry) utvisa.
Det börjar iallafall storstilat - på fredag sticker jag till Berlin med urklanen Hammerhead. En fyller 40 en annan 60, själv får jag väl stå som representant för ungdomslandslaget med mina 37 snygga bast jag fyller på avresedagen.
Nu längtar jag efter de här små gynnarna som varit på pyjamasparty hos Mormor. Jag har ju för fan inte träffat dem på hela året!
No comments:
Post a Comment