Kör så att det ryker

Jag tycker fortfarande att det känns HELT barockt att jag har rätt att sitta bakom en ratt.

Som igår, när jag backade ur min bil ur garaget och körde till jobbet, som vilken svennebajskorv som helst. Visserligen körde jag i 40 på en 70-väg med en ringlande kö bakom mig, men skit i det du, det var halt, det var iallafall ingen som tutade.

Och när jag satt på mitt feta enmannakontor fladdrade det plötsligt en fjäril genom min mage, när jag kom på att jag hade min bil i parkeringshuset, att jag skulle bli tvungen att köra hem till den dagislediga familjen. Hur fan ska det gå, tänkte jag? Men så kom jag på att jag minsann klarat det där testet och fått det där kortet, som säger, ja faktiskt bevisar, att jag kan och får brumma bil.

Sedan tycker jag också det är lite olustigt att köra utan körskolebil eller övningskörningsskylt - då kan ju inte de andra bilisterna se att jag är grönare än grönast, kommunens mest orutinerade. Då tror de alltså att jag är vilken förare som helst som rullar in på vinst och förlust i rondellerna, och det är ju lite olustigt. Igår när jag skulle parkera på äckel-Ica Lineros parkering tog det sin lilla tid att komma in i den förbenade rutan, tror du inte det var en gubbe från kvarters-äckel-krogen som stod och glodde och undrade vad jag var för pajas? Lät jag mig störas? Nja, inte nämnvärt, jag tänkte att den som häckar på Äckel-Lineros äckel-kvarterskrog har nog inte många hästar i sitt stall och ska nog ta och hålla en jävligt låg profil och sluta äta glosoppa.

Jag har ännu inte lärt mig att köra med musik. Ibland försöker jag - för jag hade ju trott att det var drömmen, att sitta själv i en bil med ashög musik, sjunga med för kung och fosterland, att äga världen på så sätt - men jag blir störd av att inte höra motorljuden, jag måste höra för att känna att jag är i rätt växel. Så därför spänner jag mig.

Men jag kör! Till jobbet, till Ica, till Nova - sällan utanför stadens gränser, där går väl ändå gränsen, ja där småsprang den, fy vad läskigt med motorvägar och sliriga landsvägar, det är väl mig övermäktigt, tror du inte?

Ibland tar jag fram den inplastade bilden på mig själv, den som förkunnar att jag är en förare av personbilsfordon klass b, villkor glasögon. Och tycker att det är både sanslöst läskigt och helt fantastiskt att jag faktiskt får!