LCHF byggde denna kropp - LCHF made me do it. -LCHF gjorde mig sjuk

Det är bara att konstatera att LCHF gjorde oss smått ätstörda i huvudena.

Inte just medan vi höll på med det, då var vi friska, klartänkta och pigga. Och inte innan vi började, då var vi sådana som åt ungefär vad vi ville, när vi ville, utan att för den sakens skull bli direkt smällfeta (nåja).

Men efteråt, när vi lade LCHF på hyllan. Jag säger bara herregud. Så som Björn Ranelid sa det, med inlevelse och skånska rullande R. HeRregud.

Denna obsession. Detta frosseri. Denna tävlan i vem som kan trycka flest bullar, vem som kan komma hem med den vansinnigaste Ica-kassen. Fredagsmyset tog sig barocka dimensioner. Där andra lallade ner EN påse chirre i varukorgen, fullkomligt lastade vi med ostbågar, snask och cookies. Myyysigt. Sedan att vi oftast känner oss dästa, buksvullna, trötta och sura, ja det är sånt man får bjuda på för att kunna vräka i sig. Det låter inte sunt, och är det självklart inte. Jag är personligen övertygad om att socker och kolisar är lika farligt och lika beroendeframkallande som kokain (bara inte hälften så kul). Vi har ju dock haft i bakhuvudet att detta är inte för evigt, nothing lasts forever, så bäst att passa på. Det tråkiga i kråksången är att jag nu utvecklat ett sjukt förhållningssätt till mat och i synnerhet sötsaker. Utan godis, vad är det då för mening, tänker jag. Och inte tre bitar bara, jag vill ha, BEHÖVER, hela påsen, nu meddetsamma. Jag sa ju det, som en narkoman. Efter påsk slutar vi med dårskapen, sa vi. Och nu är det efter påsk, nu är det slut på knarkandet (för den här gången). Jag tog mina kroppsmått idag på morgonen, och det om något vittnar om vilken måttlöshet jag ägnat mig åt; Jag är spolformad. Fy för den lede, dra mig baklänges, på trissor, gör vad du vill. Nu åker iallafall jag till Malmö och inleder ett nytt LCHF-kapitel med en stek och en Annie-docka. Tig med dina smörgåsar, jag är på avgiftning.