Ettårskalas, det har vi haft idag. Och vi kan unisont konstatera följande:
Hon kan gå fem steg, men har inga tänder.
Hon kan slafsa i sig med sked, men dunkar den ännu hellre i bordet.
Hon är en sucker för det söta. Jävlaridet vad hon mumsade tårta, det passar sig väl eftersom hon är söt som socker (nu fick jag ostpriset, tack och bock).
Hon säger inte så mycket, men förstår desto mer. Det viktigaste kan hon ju säga, nämligen mitt namn, och jag heter mamma om du undrade.
Hon är miltals mycket snyggare idag än hon var för ett år sedan. Vi tittade nämligen på bildspel via teven, moderna människor, och kunde konstatera att hon som alla nyfödda en gång såg ut som en rödfnasig, ihoptryckt alien. Men det är ju tur att man inte ser det då, när man precis klämt ur sig, tycker man, världens vackraste barn. Lite senare såg hon förresten ut som Robert Aschberg, inte lika coolt som Lovisa som i den åldern liknande Billy Corgan, men vem har sagt att det är något fel på flintskalliga gubbar, vilken som helst, inte jag. Nu är hon dessutom världsklassnygg, så vem är jag att klaga.
Hon är i princip omöjlig att fotografera eftersom hon befinner sig i ständig rörelse och vägrar titta upp och le fint när mamma ropar häpp med sin knäppmaskin. Du får tro mig på mitt ord när jag säger att mitt barn är gulligast i kommunen.
Nu är det ett faktum tydligen att jag har två små barn, och ingen bäbis. Fast inga tänder och napp i mun, det är väl bäbisvarning, nog är min bäbis en bäbis?
Vad som också framgick under kvällen, och det här berättade en snubbe som jobbar på IT, tillika min bror, för mig, är att jag jobbar för ett företag som använder en akronym som står för något så snuskigt som "Suck on My Cock". Varför tänkte ni inte på det, era stolliga jappsar, ska det va så, jag bara undrar, ska man ha så kul på jobbet?
No comments:
Post a Comment