Och ibland löser sig skiten själv, utan att man ens behöver dra ett hederligt handtag.
Som min ångest över min körskollärare som jag tycker är obehaglig. Det har känts som att han anser att jag är en "gnällig oduglig jävla kärring". Men trots att jag betalar 800 spänn per lektionstillfälle har jag tänkt att det vore oerhört förmätet av mig att höja rösten eller fy och usch hemska människa, be om att få byta lärare.Tänkt att han har väl rätt, jag är ju en sopa. Inte ska väl jag komma här och tro att jag är något. Jag är ju dålig, så illa är det.
Men nu har gud svarat på de böner jag ens icke bad. Genom att receptionisten på bilskolan ringde och berättade att gubben är sjuk, vill jag möjligtvis köra med Shola imorgon istället? Om jag vill! Och sedan avslöjar hon även, och här har jag svårt att bärga mig med mina bubblande hurrarop, att min ordinarie körskoleelaking SKA SLUTA om några veckor. Då tar jag min chans och säger att då är det väl bäst att jag byter över til Shola permanent, för KONTINUITETENS skull. Och så får jag det, bara sådär, utan att behöva höja varken röst eller lillfinger.
Hoppas hon har en lite mer mjuk framtoning min nya körfröken, för då tror jag automatiskt att jag blir mycket duktigare. Med rätt attityd kommer man längre. Och en duktig pedagog ska väl också vara snäll? Uppmuntrande? Med ett oändligt tålamod? Lite humor kanske? Klara av att ifrågasättas?
Plattan i mattan, nu kör vi, Shola.
No comments:
Post a Comment