Jag hade dejt med mitt äldsta damlandslag härom dagen, de som har spelat i den allra högsta premiärligan i cirka 20 år. Jag släppte min surhet som en sten när jag kom dit, blev glad istället. Förresten har jag listat ut varför jag var extra sur och trött - det var en snorvalp i antågande, nu sitter han i min hals och river och rasslar, den lille jäveln.
Hur som helst är det oerhört befriande att umgås med människor som kände ens 15-åriga tramsjag, som vart med i utvecklingen från "flicka" till "kvinna". De som vet vem Stjärta Böld var, som var i Val de Thorens 1994 och alltså fick erfara mannen som sa "I'll be famous in 1996", men som aldrig blev det, de som var med på den första fyllan, festerna i Åkarp, bänken utanför kyrkhelvetet i Köpenhamn med 9,3%-ig öl, de som spionernade i ett hål i marken när jag gick in på biografen för min allra första date. Hela Fyrklövern blev av med sina oskulder inom loppet av några månader, kan en, kan alla.
Min mamma firar detta år och nästa 60-årskalas med sitt gamla Fyrklövergäng. Förlusta sig i Köpenhamn ska de, tanterna, Hammis, San, Storm och Igge-Pigge. Sedan går det av bara farten, en fest för varje tant. Inspirerande! Jag hoppas att jag också ska åka på tantresor med mitt ungdomsgäng när jag är 50+.
Just nu är alla upptagna med små barn, karriärutveckling, husbygge och annat som hör 35-åringarnas pusslande till. Men sedan så.
Fyrklövern kanske kan åka till Zell am See 2025 eller nåt, eller är vi så stela då att vi står som spön i backen?
No comments:
Post a Comment