McTruth is out there

En av mina favoritrestauranger är en supertrevlig skottsk sylta som gör urgoda burgare med krispiga pommes och läskande läsk. Superpraktiskt, för den finns i nästan alla städer, bland annat har vi ett par varianter av den i Lund. Den som ligger vid Mårtenstorget brukade jag jobba i när jag var runt 22 bast. Det var asgott att komma hem till korridoren med kassar fulla med gamla waistade burgare, sega pajer och halvbruna sallader. Gissa om jag var poppis, gissa om jag fick ligga. Det var tex en grabb på min korre som brukade spara en ostburgare och micra till frukosten, vilken grej.

Efter att jag slutade arbeta på detta etablissemang har jag med jämna mellanrum besökt som gäst. Har man en gång jobbat där vet man att det godaste man kan handla är cheeseburgare dressade som McFeast, men man vet också att expediten blir assur om man beställer något som måste förberedas och inte redan ligger i luckan, så man skiter i specialbeställandet.

Vad som är lite smått tragiskt är att en av de som jag jobbade med då i slutet av 90-talet, en läspande blekful historiett från förorten, fortfarande arbetar där. Och hon verkar inte ens ha kommit någon vart, alltså in i någon slags skiftledarroll eller liknande - häromdagen när jag var där sopade hon under mitt bord medan jag satt och åt. Så beklämmande. Vi gjorde naturligtvis det enda rätta och låtsades att vi inte kände igen varandra. Hon med skammen, jag med översittarattityden i beredskap: "Jobbar du fortfarande här" ("själv har jag bott i Loooooondon i 8 år, varit flatmate med delar av the Darkness och skakat hand med Neil Tennant, hur ball är jag på en skalad banan, hur misslyckad är inte du").

Man får ge henne att hon faktiskt lyckats undvika att bli tjock efter alla dessa år i hamburgerbranchen. Själv har jag ju lagt på mig ett par riktigt snygga kilogram sedan sist vi sågs, och detta utan att ens vara dagligen utsatt för hamburgerfrestelsen som hon. Visserligen jobbade jag ju på huvudkontor för annan hamburgerkedja i Lindon, men inte var det ofta vi fick burgare att frossa i på kontoret, det var det inte.

Men i övrigt måste jag tillstå att det är fan riktigt tragiskt med en som fastnat i det tristaste av träsk - när alla andra är minst 10 år yngre och är extraarbetande studenter, och så kommer hon där som en sleten kärring och har inte ens vett att vara chef.

Då är det fan till och med bättre att åldras i Konsumkassan.