Elin heter hon

Dom säger att ”du bloggar junte längre”, was ist los. Jag säger, jag har ju för fan annat för mig. Jag jobbar ju som en galärslav. Jag reser, jag träffar spännande människor, jag upplever intressanta platser och känslor. Jag lider av abstinens. Jag är lugn, sansad och ser nyktert på tillvaron. Jag har häcken full, det blåa skåpet fyllt med skit. Och dansar på små rosa fjuniga moln och har livet framför mig. Allt i en jävla härlig salig blandning.

Och i helgen åkte jag buss till Göteborg med ett gäng vansinniga (mer om det i ett annat kapitel). Jag rappade West End Girls på Flames scen. Jag tryckte i mig pints och 20 snus i timmen (ingen rök, ingen eld). Jag firade att en av de små söta fyllde 30 och nu tvingar vi henne att tatuera en katt på höften, så ska det vara. Jag hängde med Archway-2001-gänget och docklandslaget från docklandskapet. Och jag träffade världens minsta minidocka, cirka 24 timmar gammal. Den du! Ninas barn är ingen apa, det är en docka.