Nu är vi där igen. Igår var det 90-årsfest, kan du tro att det var klackarna i taket. Och idag var det världens korvparty på dagis, hela kvällen lång.
På 90-årskalaset var det så pass ball att jag var bakissliten idag på jobbet, fast då ska man komma ihåg att det inte krävs mycket nuförtin för att jag ska hamna i det träsket. Ett par munnar vin och sedan sitter jag där med rasande törst i strupen, visst illamående och halvsluddrigt tal dagen därpå. Det var iallafall en lyckad tillställning om du frågar mig. Sedan vad 90-åringen själv tyckte, det är svårt att avgöra, det får man höra i efterhand, och det med råge och därmed basta.
Det roligaste hon berättade för mig var att "hon var först med allt" i sitt äventyrsrika liv. Detta tack vare att hon aldrig skaffat några barn. Hon var bland annat den förste att åka charter efter andra världskriget. När det allra första charterplanet gick från gamla Svedala till Paris, då satt Hjördis där, först av alla. Och hon poängterade igen, att hon var först med allt. Vad det var hon var först med förutom charterresan, det framgick inte, men att hon gick i bräschen för det mesta, det hävdade hon med all tydlighet. Sedan bestämde vi att vi skulle börja pennfajtas igen, för mina brev är ju de roligaste hon har där hemma, det kanske inte är så svårt för dig att tro. Så blev vi kompisar igen efter ett par år av visst mått av agg från båda sidor. Tror jag. Tills hon undrar om jag fortfarande är sådär tjock. Det är jag inte, kan jag berätta. Bara lite klädsamt rund och mysig när åskan går.
På dagisfesten idag berättade jag att jag cyklar eller går till jobbet varje dag, det är därför jag är så vältränad och slank, sa jag. Då skrattade alla. Som om det var ett uppenbart skämt när man ser min kroppshydda. För att man inte får säga att man själv är snygg annat än när man uppenbarligen skämtar. Sedan tryckte jag i mig fler korvar än de andra mammorna och tog mest vaniljsås på min rabarberpaj. Jag växer ju fortfarande. Och så kör jag inte bil till jobbet som alla andra tjocka. Jag cyklar, går och springer. Ibland går jag och spelar mobilspel eller läser Ozzys självbiografi, nåt roligt ska man ju ha.
Nu är tant sliten efter två dagars festande i rad. Nu håller jag mig på mattan tills Sara P och Helen Styrsman kommer på galej imorgon. Sedan laddar jag batteriet fullt till helgen. Då jävlar tar vi i med hårdhanskarna på Mawias 30-årsbaluns med hela jävla docklandslaget från docklandskapet, jisses vad mumsigt.
No comments:
Post a Comment