Idag är det 15 år sedan jag sjöng om Fru Svenssons Lyckliga Karl på Gymnasieskolan Spykens trappa. Jag skojar inte – 15 år, ett astronomiskt tidsspann, en hel livstid sedan. Jag var full som en kastrull och grät som en bäbis inför den skräckblandade förtjusningen över att nu börjar något nytt, slutet på en era, nya friska tag, bli vuxen och allt det där. Jag hade den lilla broderade vita klänningen som då knappt täckte den minimala flickrumpan i kroppen på 53 kilogram. Nu, 15 år och nästan 15 kg (nåja)senare skulle den suttit som ett korvskinn på en fettig korv och slutat ungefär i navelhöjd. Jag gissar även att den är ungefär lika missfärgat gul som min patetiskt gulnade studentmössa. Det enda jag kan trösta mig med är att jag i vanlig ordning fick visa leg på systemet igår.
Ikväll tar Spykisterna studenten, och det är ju så klart slående hur jävla små de är. Inte alls vuxna, inte alls redo att veta vad de ska göra och vad de vill med sina liv. Man bara tror det, det trodde jag också. Men inte fan hade jag någon susning och har det knappt än idag. Det enda som fylls på är listan över vad man INTE vill bli, den blir längre och längre. Min bror skrev i min ”Mina Vänner”-bok i mitten av 80-talet under rubriken ”Jag vill inte bli”: FITTGUBBE. Nej, motsvarande vill jag fortfarande inte heller bli (alltså en sådan som figurerar i porrtidningar), det står jag fast vid. Samt en massa andra saker som jag heller inte vill bli:
Dum, ful, tråkig, städare, p-vakt, torr, skynklig, hembiträde, satt i fängelse, misshandlad, mobbad, bortglömd, politiker, läkare, cp-skadad, våldsam, transsexuell, slaktare, ishockeyspelare, svårt sjuk, hypokondrisk, muslim, nunna, präst, hora, ensam, obetydlig, föremål för allmänt åtlöje, knarkare, butiksbiträde, falsk, skidlärare, tokig, avskydd, senildement, paranoid, deltagare i Big Brother, förolyckad, utvisad, kommunist, nazist, terrorist, man, rullstolsbunden, kamelägare, bilmekaniker, lat, bedragen, ormbiten, nakenmodell, försäkringstjänsteman, telefonförsäljare eller för den delen dammsugare.
No comments:
Post a Comment