På vägen hem hade jag fått klara direktiv om vilken som var bästaste vägen att cykla, den via Stora Råby. Tror du inte att tant blir full i fan och väljer en annan väg vid ett vägkrön. Jag ser ju för fan mitt hus, det är ju där borta, tänkte jag och cyklade vägen fram som ledde i denna riktning. Men se på fan och hans katarr, vägen svängde och ett fett jävla rapsfält bredde ut sig i riktningen mot mitt hus och så var jag på väg som en annan sopa mot Dalby igen. Bara att vända och se glad ut. Via Råby som är en riktigt läcker liten by och sedan trolla runt lite på Linero innan jag till slut hittade hem.
Och nu tror du att nu har kvinnan med hängbuken fått sitt lystmäte vad gäller motion för dagen, nu räcker det, nu slänger hon väl sig på soffan med en påse chips och tänker att hon var jävligt duktig, visst var hon.
Icke då. Den här gumman är det krut i kan du tro. Hon häver i sig ett par glas vatten och packar sedan vagn med bäbis i solskyddsfaktor 50 och beger sig mot härligheterna på Ica Tuna. Nåja, ett pitstop hos snygg-Momoi med de goda bullarna tog vi på vägen, men vad fan. Man är inte gjord av stål. Sedan Ica Tuna, Sveriges kanske världens ballaste boutique, och sedan spatziergang all the way back to hemma.
En brakarns tur att mannen hunnit tillbaka från SIN cykeltur för jag hade blivit senildement på kuppen och glömt både mobilaja och nycklar hemmavid. Kan du stava till sopa?
Oerhört ärtiga ungdomar, de där Santos-Hammisarna, tycker du inte.
2 comments:
Hade du hjalm da?
Nä jag är ju tuff, ju
Post a Comment