Intresseklubben antecknar med frenesi

Varning. Det mest intressanta i mitt liv är inte mitt liv utan mitt barns och mitt kommande barns. Så nu koncentrerar vi oss på det.

Hade vi fokuserat på mitt liv hade det blivit typ steg upp, åt, kissade, cyklade, jobbade, kissade, åt, jobbade, kissade, åt bulle, jobbade, kissade, cyklade hem, lagade mat, åt, kissade, tittade på teve, läste, lekte, åt bulle, kissade, sov. Och hur jävla spännande är det på en skalad banan?

Att konversera ett barn

Vi läser bok. Bild på elefant. Hon börjar sjunga och tar tag med klädnypegrepp i sin näsa.
"En elefant...snabel..."
"oj har du lärt dig den på dagis"
"ja-a"
"den kan inte jag"
"ne-ej, Anna-Maria kan!"

Anna-Maria är alltså en av fröknarna på dagis. Hon kan hon.

Att föra en konversation med liten snygg tycker jag är vansinnigt kul och givande. Faktiskt mitt huvudsakliga intresse här i livet. Enligt legenden chockade jag grannfrun en gång när jag var i Lovisas ålder med att säga "min mamma kommer snart". Idag sa Lolo, mamma upp i dagen, "Pappa kommer sen". När vi satte oss till bords att äta. Och pappan var i skolan. Så jävla coolt, if you ask me, och det gjorde du ju.

vecka 21

Say no more. Jag ser ut som det är dags i dagarna, I know. Men så är det med nummer två, man ser färdigbakad ut i halvtid. Hur man ser ut i fulltid törs jag inte ens tänka på. Men förmodligen som en ballong och vankande som en anka. Och sen efteråt med två tomma skinnpåsar till brön och en buk såsom sönderklöst av en arg katt. Snyggt. Wish me luck.

Mitt barn - sötare och trevligare än alla andra. Fact.

Ja, du ser ju själv. Nu var du kanske inte med på Skattkammarön, men det kan jag berätta för dig att fifan vad ungar är osnutna, totalego och smått cp-skadade.

Föräldrarna till det där aset som knuffade Lolo satt bara i caféet och tryckte in bullar, så att deras son kunde springa runt och bete sig. Förmodligen gömmer de sig bakom en bokstavskombination - det är så de förklarar sin sons mentalt retarderade beteende, adhd eller nån annan dum ursäkt. Han fick sitt straff sedan när han skräckslaget jagades runt hela lekhavet av ett gäng äldre killar som inte tog skit. Vi skrattade rått.

En annan dampig tjej satt uppe på en kloss och hotade med att hoppa på Lovisa för att hon råkade sitta nedanför och sedan sparkade hon på min dotters legobit, lite lagom hotfullt. Då var jag tvungen att gripa in. Jag sa till den fula ungen att "du ser ut som och beter dig som en apa". Det tycte jag var tufft sagt. Dessutom gjorde jag i stundens hetta fuck-tecknet åt henne. Oj vad tuff jag är.

Och ojoj vilken bra dagisfröken jag hade blivit va. Sjukt pedagogisk och favoriserar de snygga samt tycker att det är gulligt med barn som svär. Ja jisses.

Åka rutschkana

Roligt. Innan var det en ful pojke som knuffade Lovisa. Bara sådär. Jag grep honom i armen och sa honom ett par sanningens ord. När du blir större kommer du bli en mobbare med dåliga betyg, sen blir det eventuellt fängelse, sannolikt skitjobb och då rakt inte någon universitetsexamen. Röt jag. Eller inte. Men jag tänkte det hårt och intensivt och spände onda ögat. Jävla cpbarn. Nu ska vi fika.

Vi äter bulle

Trycker in i munnen, Ullas bullar, fy fan vad bra. Love handles i tight klänning är däremot inte så snyggt, men det har jag ändå. Nu ska vi resa till Skattkammarön och leka lattjolajbans.

Ser du i bakgrunden på första bilden, där sitter jättestora Barbapapa i soffan, kostade 30 spänn på 4h-gårdens loppis, den skojar man inte bort. Älskar't.

I still don't get the korvpuss, but...

Man gör så mycket äckligt som småbarnsförälder. Vem minns inte Heidi och Per på Näktergalsvägen i Södra Sandby, deras s.k. korvpuss (tuggad korv från mun till mun). Och där satt jag hänförd, äcklad och oförstående vid deras köksbord. Nog finns det gränser, och min går en bit innan korvpussen, det erkänner jag villigt. Men färdigtuggad mat i sig är inga problem. En lakritsbit hon fått tag i och salivat runt med ett bra tag, ja tack den tar jag, mums. Lite tuggad bulle, hellre än att den smular ner bilen stoppar jag den i munnen, tuggar, sväljer hårt och tänker på något annat. Och de föräldrar som har nappbarn, det ser man ju hela tiden hur de suger av nappen innan de ger den till barnet (vilket jag iofs fortfarande tycker är äckligt, men det kan nog bero på att vi inte sysslar med napptrams). Byta blöja är ingenting, möjligtvis intressant, men sällan äckligt. Mitt eget bajs är fan äckligare, det skulle jag inte vilja hantera på dylikt vis. Eller någon annan människas, inkluderat alla vidriga pensionärer jag bytt på genom åren som vårdbiträde. Det är snusk. Men allt som rör Lolo, det är bara fint, vackert och mysigt, aldrig äckligt och alltid duktigt. E de det här du kallar kärlek?

Guys, it's 4 o'clock in the morning. Please guys.

Ungdomarna i huset har fest. Det är han den där långe ranglige ynglingen som aldrig säger hej och bär hög hatt. Föräldrarna är visst out of town och har lämnat rum för ff-fest. De spelar s.k. dunkadunka och röker på balkongen i spretiga frisyrer.

Och jag, som känner mig gammal än äldst, nattar mitt barn, läser lite saga, stoppar om i lilla sängen.

-Oj, barnen! säger Lovisa när hon har oljuden och skratten.

Ja, de är barn, men det vet de inte om.

Det visste inte jag om när jag hade fest med killarna från Åkarp i Thulehemsvägens kvarterslokal. Det som gällde var att bli som fullast utan att spy men tillräckligt för att få hångla. Det är säkert samma som gäller nu.

För inte så länge sedan, när jag var tuff och ungdomlig och bodde i London, hade jag också fest nästan jämt. Bodde i Primrose Hill och hade den fräckaste balkongen. Aktarej vad det röktes och hånglades på den. Och jag var ungdom till långt efter 30, man gör alltid så, iallafall i England och särskilt om man heter något i stil med Rick Gill eller Sam Perrin.

Själv drog jag mig ju som bekant tillbaka och blev tant på riktigt, lade allt vad socialt liv och cp-fylla heter på hyllan.

Och just idag när ungdomslandslaget har fest tänker jag på kontrasten, hur det var och hur det är nu. Jag vill inte byta tillbaka, aldrig i livet, men jag är jävligt glad att jag hade så förbannat skojigt medan jag blev tant.

Another day in paradise

Nu ska jag berätta om min dag. För det tror jag att de enligt statistiken 48 personer som läser min blogg dagligdags är sjukt intresserade av. Jag skulle till och med vilja påstå att de väntat på denna rapport med spänning.

Ja du, klockan är nästan 19 och jag är fortfarande iklädd min pyjamas. Jag tror inte att jag kommer att komma ur den idag, can you believe it. Det är alltså en lila byxa i cykelbyx-style och ett svart linne, under vilket jag sexigt nog inte bär någon bh (alla vill ligga). Glasögat på svaj och noll smink.

Aktiviteter jag ägnat mig åt idag:
-Legobyggning (försökte få till ett hus)
-Tornbyggning med klossar (clownklossarna Lovisa fick på sin 1-årsdag)
-Teckning (jag har ritat båt på hav, Gojoj-giraff i skogen, en blå elefant, massa fiskar, nån fjäril och mitt nya ritexpertområde: åttaarmade bläckfiskar med olikfärgade tentakler)
-Matlagning (rösti, stekta ägg och bacon - fy fan vad gott). Och Lovisa sjöng Lilla Bacon med Lilla Katt-melodin.
-Bokläsning (Nicke Nyfiken, Barbapapa, Onde Vem och Kevins rittävling, och säkert fler jag inte minns för de var så sjukt intressanta)
-Städning (jag torkade med en dammtrasa som luktade surt avlopp, sen luktade bokhyllan så och jag var tvungen att göra om det. Sedan turades jag och min man om att dammsuga, våttorka och leka med Lolozinha)
-TV-tittning (två avsnitt Twin Peaks medan Lolo sov middag, bland annat det där Bob kommer ut ur Leland och man vet inte vem han ska gå in i härnäst. Fast jag vet!)

Det var nog allt. Jag har inte lämnat huset, inte pratat med någon utomstående, inte haft någon form av social interaktion med någon annan än min familj. Med andra ord, en sjukt spännande dag.

Nu ska vi titta på Pingu. Mwat mwat.

Spenderbyxan är för trång

Spenderbyxan – jag är inte så jävla sugen på den. Folk frågar mig, hur göööör ni, bara en lön och liten fjuttig sådan, du måste ju köpa skor, väskor och plagg? Ut och supa med ungdomslandslaget? Men mest av allt måste du ju köpa nya pjucks. Stup i kvarten. Minst en halv månadslön ska gå på shoppingkrafs.

Men nja, jag vet inte. Shopping i sig, gå och riva i klädesplagg och trycka fötterna i pumps, hur ball är det på en skalad banan? Glida in i provrum bara för att få svart på vitt att man är för fet för ett fuck? Prova partystassar man aldrig får tillfälle att använda för att man ju aldrig går på kalajs?

Ska jag ut i shoppingsvängen, vanligtvis på Nova Lund för där finns både mcD och Max, så går jag i alla fall direkt till barnavdelningen och checkar fräcka outfits till Lolo. Inte till mig själv, inte till tjockemiau. Sedan går jag och fikar. 38 spänn för en mellan latte på Espresso House. I say hutlöst, men det sprar jag ju in på den strumpbyxa jag aldrig köpte loss på Lindex.

Det roligaste att titta på är varken klädesplagg eller skor. Nej, det är för fan mat. Att botanisera i en mataffär eller en stormarknad, det är da shit. Hitta nya spännande produkter, scanna efter förmånliga extrapriser och smälla ihop en middagsrätt bara sådär spontant efter att ha hyllbrowsat en sväng. Sätt mig en timme i en matbutik, Willy’s, Ica whatever you say, och jag roar mig kungligt. Ställ mig däremot på Scorett eller MQ och jag dör en smula av tristess.

Det är inte bara surt-sa-räven-effekten som spökar. Jag har kanske inte råd med snajsiga sneakers och fräsiga modeplagg, men sanning att säga vill jag heller inte ha dem. Fly mig en bulle och jag är nöjd. Ge mig lite kärlek och jag står mig en hel dag.