I still don't get the korvpuss, but...

Man gör så mycket äckligt som småbarnsförälder. Vem minns inte Heidi och Per på Näktergalsvägen i Södra Sandby, deras s.k. korvpuss (tuggad korv från mun till mun). Och där satt jag hänförd, äcklad och oförstående vid deras köksbord. Nog finns det gränser, och min går en bit innan korvpussen, det erkänner jag villigt. Men färdigtuggad mat i sig är inga problem. En lakritsbit hon fått tag i och salivat runt med ett bra tag, ja tack den tar jag, mums. Lite tuggad bulle, hellre än att den smular ner bilen stoppar jag den i munnen, tuggar, sväljer hårt och tänker på något annat. Och de föräldrar som har nappbarn, det ser man ju hela tiden hur de suger av nappen innan de ger den till barnet (vilket jag iofs fortfarande tycker är äckligt, men det kan nog bero på att vi inte sysslar med napptrams). Byta blöja är ingenting, möjligtvis intressant, men sällan äckligt. Mitt eget bajs är fan äckligare, det skulle jag inte vilja hantera på dylikt vis. Eller någon annan människas, inkluderat alla vidriga pensionärer jag bytt på genom åren som vårdbiträde. Det är snusk. Men allt som rör Lolo, det är bara fint, vackert och mysigt, aldrig äckligt och alltid duktigt. E de det här du kallar kärlek?