Det var bättre förr....eller?

Läsa bok - det kan ju visserligen vara riktigt roligt. Och chockerande. Har du läst om några av dem vi läste som barn? Hur tuffa var vi på en klase skalade bananer? Knark, sprit, negrer och så knullandet. Så var det då. Nu är det blekfeta Igglepiggle och Björnes tramsmagasin och Fåret Shaun i sin välansade bondgård.

I vår bok om Barbapapa tackar brandmännen Barbapapa för hans hjältemodiga insats, inte med nån jävla pk-mjölk eller ens larre, nej killen ska ha ett glas vin! Mera vin till Barbapapa. Smutt, smutt.


Och här sitter Alfons Åbergs pappa och läser saga - med en pipa i munnen! Vilken chock, vilken stil, passiv rökning är ju jättefarligt, hur tänkte han?


Sedan har vi Tintin, som skjuter noshörningar och elefanter, nästan för skojs skull, och som blir buren av negerslavarna som vore han kungen själv. Läpparna fläskiga och hjärnorna små, så var det då.


Och negerkung, det är ju Pippis pappa, på Kurrekurreduttön. Det är vad han är känd för. Inget fel med det.


En gång hittade Långben en massa kul knark och han rusade hem till sin polare Musse Pigg för att prova. Och oj vad de studsade och hoppade, höga som hus, oj så skoj, vill ha mer, vi fixar mer och säljer till alla vi känner, fy fan vad bra, vilken grej!




Sedan var det det här med liggandet. Och hur man ska förklara blommor och bin för sina barn.Numera finns det inget bekvämt sätt, men när jag var liten raffsade man fram Per, Ida och Minimum där föräldrarna berättade för sina småbarn om hur skönt det kunde vara att ligga, och det var då, just då, man tillverkade småsyskon, med ord som snopp, slida och jätteskönt. Till och med jag rodnar ju av eländet, då är det illa.

Kanske inte bättre förr, men en smula mindre tillrättalagt, och det är ju kul för oss icke-pk tourettes-människor, eller hur.