Prata aranha feio

Hur skapar man verbala individer? Man pratar med dem förstås. Fullständiga meningar och hela tiden och pladder pladder (och ja, nu låter jag som min mamma). Vi pratar till exempel om den stora spindeln som var på mormors vägg när vi skulle äta men så bar Clara ut den i ett glas. Det pratar vi jätteofta om. Prata aranha feio, säger Lovisa. Det betyder att nu ska vi snacka om den fula spindeln.

Och idag har jag lagat middag, Jamie Oliver-style. Och då menar jag inte att maten var så jävla god som hans, en sådan skrytmoster är inte ens självgodheten själv Ulla-Britt Korv, även om jag vill tillstå att mina vegofyllda paprikor var förbannat fina. Nej, jag syftar på det faktum att jag under lagandet berättade vad jag gjorde, hur jag gjorde och varför jag gjorde det. För tv-publiken, dvs Lovisa som stod på en stol och fascinerades.

Nu tar jag bort kärnorna ur paprikan. Man kan inte äta dem.
Nu sköljer jag i durkslaget. Alla grönsaker måste sköljas, noga noga.
Nu blandar vi allt i stekpannan, blanda blanda.
Oj, oj varmt. Akta, cuidado!

Sedan skållade jag mitt finger av bara farten, men skit i det. Fy fan vad roligt det är att umgås med världens snyggaste, roligaste, smartaste nästan-2-åring. Du borde prova.