Idag inträffade en sk nätkalsong, fast på svenska. Du vet när man bräker på och skojar om hur sepe det är att vara cp, och så säger den man pratar med "Du, min bror är faktiskt cp". Ridå. Eller man pekar och skrattar, kolla fjanten där borta, vilka kläder, vilken stil, undrar om han någonsin får ligga - "Du, lägg av, det är min farsa". Piiinsamt.
Så idag då. Vi pratar om staden Kumla, av någon anledning. Jag kommer så klart tänka på gubben med den tokroliga ringsignalen som satt bakom oss innan i kontorslandskapet, hur han skrävlade om jakt, fiske och jazzmusik, hur han bräschade loss på sin närkiska, hurr irri han var. Vi kan för enkelhetens skull kalla honom Odd, för det var så han hette.
Och när jag har malt på om denne mans oddness (pun intended) en god stund säger en i sällskapet: "Jag har faktiskt bott med Odd".
Jag bara tystnar och tappar både koncept och tråd. "Du menar att du varit ihop med Odd??"
"Ja det var längesedan, när jag bodde i Kumla, typ 2003".
Jaha. Där ser man. Vad kul. Nu skojar vi bort det va. Eller nu börjar mötet. Vilken tur, nu brukar vi allvar. Fy fan va.
Härom veckan inträffade en liknande händelse. Jag träffade en gammal bekant och expojkvän till en av mina bästisar, vars barn skulle till att döpas. Vilket jag berättade för honom. Sedan sa jag att det ska bli kul, att träffa gamla bekanta osv. Då sa han: "Men ibland kan ju det vara jobbigt, när gamla gubbar i lådan ploppar upp sådär". Då sa jag, smidigheten: "Nej några sådana tror jag inte kommer dyka upp, jag tror ju inte precis att M S-Berg kommer" Och då, ja då kom han med dåndimpen: "Du jag är faktiskt skitbra kompis med henne, jag är bland annat gudfar till ett av hennes barn". Varpå jag fick jävligt bråttom att hoppa upp på cykeln och bege mig. Ajöss. Ha det.
Att man aldrig lär sig va. Smidigheten, grodorna som hoppar ur mun, en dag kommer man kanske få stryk, och det är ta mig fan inte alls välkommet. Skärpning!
1 comment:
En s k natkalsong!!! Haha!!!
Post a Comment