Vi älskar att klaga. Ja, jag med. Jag kanske allra mest. På små petitesser mest, men också på det stora hela. Som ju är för jävligt.
Politiker ska man klaga på. De gör ju inget. Bara köper horor och tjockglad för våra skattepengar, ljuger och har sig.
Och på tv-program klagar man, så fort man har tittat. Vad dåligt det var, vad fula de var och vad fan hade de på sig.
Och bloggar. Jävla horor är vad de är, det är ok att kommentera någons blogginlägg anonymt och hetsa hora, det är något man bara gör. För de är ju horor, iallafall de det går bra för.
Själv klagar jag väldigt mycket på Sverige och på svenskar. Säger stötande saker som att bara de svenskar som bott utomlands är något att ha (det finns givetvis ett fåtal undantag - du kan vara ett av dem). Att Svenne Banarne är så jävla torr i sitt planerande skitliv och i sina patetiska praktiska korta frisyrjävlar och sina tillrättalagda liv i SkönaHem-inredda villor och förutsägbara rutiner. Så säger jag, lite för att provocera, och lite för att det är sant, men mest för att det är så förbannat befriande att få klaga. För det får man, i synnerhet på sin egen blogg där det ju inte finns något lästvång för någon. Self-righteous cunts, säger min man att Svenne är när han blir arg. Det kan vara att ta i, men han har ju rätt ibland.
Vilket givetvis gör oss till självgoda fittor, vi som tycker att vi är bättre, häftigare och roligare än gemene man. Men det är ju det som är det roliga här i livet. Allt blir mycket roligare om man är snygg, hård men orättvis. Prova själv.
No comments:
Post a Comment