72 - men låter som 60 på telefon, det var la roligt

Vikt och inkomst -saker man alltid ska hymla med och som man aldrig ska vara nöjd med.

Jag tjänar för lite och är alldeles för tjock.

Jaså du, men om du hade tjänat mer hade du kanske haft råd att köpa ännu fler bullar och godispåsar att trycka i dig så det var väl en herrans tur att du inte gör det.

Jag vägde mig häromdagen. Och alla tycker förstås att det är helt normalt och jättebra med tanke på att jag är nästan 6 månaders gravid på smällen att jag går upp i vikt. Men snälla nån. Fostret, som vi kallar Sofia Isabella Linnea btw, väger 750 gram. Jag väger 72000! Sjuttio-fucking-två kilogramjävlar som en käftsmäll i ryggen på länsman. Inte ok. Inte läckert. För fet för ett fuck.

Sist jag var på tjocksmocken slutade jag snyggt på 83 kilo fetma på sista invägningen. Ska man lyckas tangera det, på ett alldeles speciellt sexigt vis? Eller slå det med råge och peta på tresiffrigt?

Jag vet inte. Jag vill inte. Men jag är så jävla småsugen hela tiden. Och de där jävla vetesnusarna gör mig bara förbannad. Allt jag vill ha är en balja rödtjut och en snulle under läppen. Men eftersom jag inte får det får jag nöja mig med tjockglad och en och annan säck snask.

Bedrövligheten vet inga gränser. Man äter inte för två och det finns ingen anledning att gå upp mer än 10 kilo, särskilt om man redan var tjock från början. Jag känner snygga tjockisar som GÅTT NER i vikt av att vara gravida. Hur de gjorde vet inte jag, man får anta att de var jävligt förnuftiga och åt bara bra mat som var näringsriktigt sammansatt för den lilla bäbisens skull. Att de skippade pinten utan att ersätta den med annat (själv bytte jag bekant pint till bulle, mitt nöt).

Bulle i ugnen var det, men man ska inte vara så dum att man tar det bokstavligt och ständigt har en fetdeg på jäsning. Usch nej.