Nu ska det väl bli riktigt jävla skönt att sluta? Nu räknar du väl ändå dagarna?
Säger folk till mig.
Och visst fan räknar jag dagarna. Men jag vill ju inte att de ska bli färre, jag vill ju vara här.
Folk som går på mammaledighet kanske normalt sett tycker det är skönt och härligt, det tyckte jag själv på mitt förra bajsjobb, men inte jag, inte nu.
Den fisiga konsulten vet ju aldrig om den får komma tillbaka. Det kan mycket väl vara nya tider och nya friska förmågor om ett halvår som skiter fullständigt i mig och min duktighet.
Och allt jag älskar måste de ta ifrån mig. Mina telefoner, mina datorer, min RAS-dosa, mitt passerkort, mitt liv och mina jobb-dockor. Ingenting får jag behålla. Jag övergår till livegen loser på tisdag. Blir en städande hemmafru med noll framstjärtsutsikter.
Så känns det nu, men jag hoppas att jag kan släppa den förbannade sorgmodigheten och bli glad och förväntansfull inför vad som väntar. För jag vet ju egentligen att det viktigaste man kan göra med sitt liv är att föröka sig och dubbel förökning måste ju då vara dubbelt så bra. Jag vet ju det.
2 comments:
men ullasnyggingen, det är ju värst och syndast om oss - du ska ju umgås med dina finaste dockor! det löser sig alltid, även om jag blev helt chockad nu när jag inser att du inte fick med dig alla leksaker hem. du får helt enkelt ta dem tillbaka om ett tag, när du är sugen på att komma och leka med oss igen. x
Imorgon ska vi leka satan 90, fy fan vad roligt vi ska ha hela dagen! Sedan ska jag börja jobba som städkärring.
Post a Comment