Vi visar Lovisa webb-tv från Brasilien. Det är läskigt. Brunt, smutsigt bajsvatten rinner längs gatorna, bilarna simmar och husen försvinner.
-Måste städa, säger Lovisa.
Och så är det en tant som sitter uppe på taket av sitt hus, krampaktigt håller hon i sin lilla hund. En granne, som bor i ett högre hus, kastar ett rep till tanten just som flodvågorna håller på att skölja över hennes hus och tanten med hunden själva. Hon kastar sig ut i böljan den bruna, håller hårt i sin lilla jycke, grannen halar in henne i repet. Men så tappar hon greppet om sin lilla hund, som försvinner i virvelvågorna medan tanten dras upp för husfasaden av den starke, snälle grannen.
-Måste leta den, säger Lovisa.
Men hunden är borta. Och tanten tappar byxorna medan de drar upp henne, de är tvungna att blurra hennes nakenhet i filmen. Hon är lite tjock, men upp kommer hon. Fast utan hunden.
Och nu börjar Lovisa gråta hejdlöst. Alldeles jätteledsen blir hon.
-Hunden är bo-o-o-o-rta, hulkar hon. Kan inte hitta den.
Och vi får låtsas att hunden kunde simma, svish svosh jättebra, och kommer snart tillbaka till tanten. Hunden är jätteduktig!
Låtsas vi. Och distraherar med att sätta på en tecknad film med Cebolinha istället.
Men det är nu man fattar att hon fattar. Att man inte kan spela våldsporr och dödsscener helt fritt här hemma längre. Eller för den delen filmer där hundar drunknar.
No comments:
Post a Comment