Fylleri

Snart är det dags att fylla en herrans massa år igen, närmare bestämt på tisdag. Och jag är ett barn i en tants kropp, så jag gillar fortfarande min fylleridag. Normalt sett ska man ju bli full också, men just det här året är det tekniskt omöjligt. Skit i det nu, jag trycker i mig en pizza och en bulle istället, för det får jag. Tack vare ett långt och pålitligt bloggande kan man återblicka och se vad man hittat på de senaste fem fylleridagarna:



30- jag trodde i min enfald att när man fyller 30, då måste man sluta lattja, bli tant och seriös på kuppen. No more trams, no more cp-fylla. Och herregud vad fel jag hade. Året jag fyllde 30 var nog det mest cp-skadade och utflippade i mitt liv, det var typ fest varje dag och om inte fest så åtminstone dagen efter festen. I samband med min 30-årsdag hade jag världens lattjolajbansfest på en tuffig rockandroll-lokal i NW1, Camden Town, London, UK med nästan alla mina vänner, och detta var på den tiden då jag hade en jävla massa polare. Folk flög in i horder från Sverige, alla var där och alla kom på efterfesten, fy fan vad stort det var.



31 - jag bodde i supersnygga Primrose Hill, bara ett stenkast från snyggast i stan Kate Moss, och bjöd in mitt kära docklandslag från docklandskapet till middag. Hade väl tänkt att vi skulle runda av på någon fräck pub i närheten av typen Dublin Castle, men så fick jag den ultimata presenten av mina bästisar: Ett rosa Playstation med SingStar laddat på. Känner du mig och vet hur snyggt och gärna jag sjunger så fattar du att jag var så lycklig att jag höll på att spricka, och fy fan vad gött det var att stanna hemma och sjunga halsen ur led istället för att pubba.



32 - Jag tog mitt tantförnuft till fånga och gjorde det enda rätta - jag tog mitt pack till Mecca Bingo i Camden och spelade loss med bingovingarna fladdrande över spelbrickorna. Det var en någorlunda intressant upplevelse, men bäst var ändå att få gå till Paradiset, aka Dublin Castle, efteråt och häva de älskade pintsen omringad av dockor, duvor och snygga korvar.



33-åringen. Var det han som mördade Palme eller? Jag minns ingenting av min 33-årsdag, kanske åt jag en kaka, kanske hade jag flugit till Sverige en sväng med min nya lilla bäbis, hur som helst var det totalt oviktigt att fira 33, det jag firade var ju att jag hade klämt ut världens snyggaste bäbis bara en dryg månad tidigare.



34 - ja då hade jag som en vinnare precis flyttat hem till mamma och pappa i väntan på tillträde till min nya fräcka Muninlya, och det var måndag så jag traskade till mitt nya snygga jobb och arbetade som om ingenting. Dessutom hade jag tagit det snillrika beslutet att försöka minska det överdimensionerade midjemåttet jag snaskat mig till, varför jag befann mig på pulverdietstadiet. Jag småfirade hemma i barndomshemmet med kärnfamiljen.



35 - Jisses jävlar, tant är äldst i klassen. Jag ska ta med mig en kakjävel till jobbet och bjuda de snyggaste, bland annat har Ludde och Lovisa lovat att titta in och sitta på den svarta hunden i fikarummet. Sedan ska jag gå på hetaste restaurangen i stan med mina 10 närmast sörjande, därefter har jag bokat in gänget för tårtintag på Thulehemsvägen. Perfekt.



Så på tisdag alltså. Då smäller det. Du har väl sparat en nyårsraket? Du glömmer väl inte bort mig? Jättemycket parabens till mig för fan.