En värre start på Måndagen, som redan i sig är för jävlig, kunde det inte ha blivit. Själva uppvaknandet i rävfamnen var visserligen i mysigaste laget, men oviljan att stiga upp var desto starkare. Sent om sider drog jag mig ur den äktenskapliga bädden och begav mig till stationshelvetet, hoppar på tåget, trängs med ett gäng ostmästare, mår dåligt. Och i Waterloo blir jag stoppad av en fet spärrvakt med attitydproblem. Han säger att jag inte får åka med Prepay på South West trains. Jag säger att man gör alltid så, jag gör alltid så, och du är en dum dum sill. Dum kan du va själv, säger gubbjäveln, det blir 20 pund i straffavgift, taximocka och en välkammad utter. Retligt, onödigt, fitta på hjul. När sedan maskinhelvetet dragit £3.80 för ingenting på mitt ostronkort blir jag ännu surare, jag får inte komma igenom till tunnelbanan, jag måste sätta mer pengar på kortet trots att jag redan både bötat och betalat för luft. Jag slänger ur mig ett par dumheter och okvädningsord till denne spärrvakt som tittar på mig med en dåres uppsyn. Sätt nu pengar på kortet, flicka lilla, inte vara dum nu.
Jag ska fan aldrig mer åka till Wimbledon, vilken jävla skitstad det är.
No comments:
Post a Comment