Monday, November 22, 2010

Nykterhetsrörelsen på party

Att gå på fest nykter. Det är, som man säger, inga problem. Så länge det inte vankas dans. Så länge man inte är ute efter att ligga. Och inget av detta var ju aktuellt, så det funkade rätt bra med julmust och en och annan cheeky glöggmugg.

Största problemet, för en oral sucker som undertecknad, är dock att man inte kan sluta stoppa skit i käften. Istället för vinklunkar, shots, cigariller och snusar - lösviktssnask, läskeblask och chirre med dippa. Och så lite ordbajs på det.

Ett annat är att man nog framstår som lite stel och torr. Folk blir lite personliga, berättar småhemlisar, visar saker på kroppen. Och där står nykterhetsminstern och tackar, tar emot och säger ojdå.

Det finns ett bostadsområde i Lund som heter Östra Torn, vilket ligger ganska nära där jag växte upp, men ändå långt ifrån. Tydligen är det väldigt speciellt att växa upp där, vi snackar identitetstillhörighet, stolthet och styrka för livet. En av festdeltagarna hade detta område till ära ristat in dess namn i kyrillisk-inspirerad skrift rakt över buken, i valvform. Tröjan slets upp till allmän beskådan. Ja, jag skojar inte och det gjorde inte mannen med the bizarre tattoo heller. "Bäst jag äter lite till så man fyller ut och tatueringen inte blir skynklig", som han sa innan han gick och fyllde på sin tallrik vid buffetbordet. Ja, bäst.

Sedan spelade vi dryckesspel. Varje kortvalör betydde något nytt. Och spelledaren som var lite smått på lyset var tvungen att tjuvkika i sin mobilaja, där han skrivit ner alla olika regler, vid varje nytt kort. Det var Question Master och Pose Master hit, drick si och så många klunkar, bjud din granne på en grogg dit. Drick nu för fan upp glaset i mitten som innehåller allas blandade mums, bara gör't. En av speldeltagarna kunde skryta med att detta spel hade han minsann spelat på 4 olika kontinenter. Fyra! High five på den, vilken tuffis.

Sedan var det nån som snavade på sin drink, nån som lade handen på ett knä och en skojare som prompt skulle åka hiss i strumplästen. Och i den vevan var det dags för Tjockemiau-tanten att resa hem i den väntande bilen med den snygge mannen och det sovande söta lilla barnet.

Win-win, som man säger.

No comments: