Camden-profiler

Åh, nostalgi. Vår bästa tid är nu, var blev ni av ljuva drömmar? Man gjorde alltid så. Gick hem till någons risiga flatshare och fortsatte festen efter att puben stängt. Och i varje fult flatshare finns den obligatoriska äckelsoffan. Antingen i något murrigt tyg eller sönderslitet läder. Alltid med hål i. Och alltid med gamla övervintrade Camdenprofiler i. Sovandes i varandras famnar. Oftast inte för att de var sugna, utan för att det var så de somnade när de däckade. Man blir nämligen väldigt trött av att vara en rättmätig Camdenprofil.

Vi hittade dessa bilder på Facebook idag och det var alldeles fantastiskt underbart att se. För här finns alla ingredienser. Sovande Camdenprofiler i snuskiga nersuttna soffor, omslingrade med de mest otippade. Först två Dublin Castle-killar, ihopkurade i den flikiga gamla läderpajen. Dagsljuset rullar in och allt det fula syns, fast det egentligen är så fint, iallafall med ett par järn innanför västen.

Eller den här trion, den är nästan bäst. Farbror Fuzz - en man som är lika obligatorisk som burkölen och knallpulvret på den camdensiska efterfesten- uppallrad på den gröna snusksoffans armstöd. Och i soffan ligger en random brud och sover i armarna på, inte vem som helst utan en av Camdens toppolitiker Theo B. Hur det kom sig vet ingen, men ungefär på samma sätt som det kom sig att jag somnade i en annan gubbes armar på en liknande tillställning, anno 2007. Vi ska alla den vägen vandra - Camden Road by night.

Här är en annan tidigare postad klassisk bild på ett gäng Camdenprofiler på eftersläpp på Dublin Castle. Vilket gäng va.

Det var tider det. Jag minns inget, men skojigt var det.