Det är mycket man inte förstår här i det lilla livet. Innan Lovisa fanns tex, då förstod jag inte vad vitsen var, då trodde jag kanske att fullast vinner. Nu vet jag att snyggast vinner. Lilla snygga.
Nu däremot kan jag inte begripa hur det skulle vara möjligt att man ska tycka lika mycket om nästa barn. Att man ska tycka det är lika spännande. Been there, done that liksom. Bajsblöja som bajsblöja liksom. Gullig vadårå, I've seen it all before. Alla är ju likadana, äter bajsar sover skriker. Det måste ju ändå vara något visst med nummer 1, den första är väl den bästa, den viktigaste?
Fast jag hoppas ju att mitt resonemang spricker när snygg-Bella kommer till skott i februarg, det hoppas jag verkligen. För annars skulle det ju innebära att jag var minst spännande och minst poppis bland mig och mina syskon, och den tanken är ju förfärlig.
Kanske, kanske finns det lika mycket kärlek kvar i hjärtat trots att man trodde att allt var tömt på den lilla första. Hoppas.
1 comment:
Tänk dig att du hör en riktigt, riktigt jävla bra låt för första gången. Sen efter ett tag hör du den igen. Är den inte minst lika bra då? Jo, för fasen.
Post a Comment