Slida

Jag har en så härlig infantil humor. Samma som Lovisa, strax under 2 bast, ska det visa sig. Men fy fan vad roligt vi har. Skrattar ikapp. Och nu ska jag berätta vad det var som var så jävla roligt.

Det hela började ganska normalt. Vi satt och skrev namn på de vi älskar mest. Lovisa. Ulla. Ludde. Eva. Olivia. Clara. Emily. Inga konstigheter så långt alltså.

Jag frågar Lolo:
-Vad ska vi skriva nu!
Lolo:
-Slida!*
Jag, med skrattet porlande och med skrattflinet allan:
-Vad sa du? Slida??
Lolo, lika glad och lite stolt:
-Ja, ja! Slida!**
Och oj vad vi skrattar, båda två, som efterblivna, länge och väl. Sedan säger Lovisa slida kanske 20 gånger och det är jätteroligt varje gång.

*Vid närmare eftertanke kan hon ha sagt Cecilia.

** Här sa hon verkligen slida, men det var ju för att jag hade lärt henne.