Docka no2

Där låg jag med gel på magen och tänkte att den där lilla grejen på tv-skärmen, den har nog en snopp ändå. Döljer ståndet förstås, så som Lovisa (och Stene) gjorde, men ändå. Och vad jobbigt det blir, för det finns ju inga snygga killnamn. Bara Carl, men det kan jag ju av lätt insedda skäl inte ta. Och vad besvärligt att han ska växa upp och tvingas öppna dörrar och betala för middagar. Spela allan, tuff och golf. Och hur fan tvättar man en snopp? Ska man omskära den, det ska man väl för fan inte? Och vad ska han heta? Leonard – är det snyggt? Lex – men han var väl ond, i alla fall Luthor? Ludvig? Men vad är det för trams att alla namn måste börja med L bara för att Lovisa gör det? Jag hatar familjer som är uppbyggda på detta banala vis, jag kan ge ett exempel, men jag törs inte för googlarna. Arne och Anders hette i alla fall pojkarna. Kristina, Katarina och Karin flickorna. Och jag dog en smula.

Men så visade det sig, till allas stora glädje, det ska jag inte sticka under stol med, att det var en FLICKA! Alltså en lill-Ulla, en docka som kan ha alla klänningarna. Strumpbyxor och body som värsta hottien. Och sedan att hon var vacker, perfekt och hade alla snygga organ på rätt ställen, det tog jag som självklart och blev inte alls förvånad över när morskan sa det.

Och vi vet ju att det i framstjärten inte spelar någon roll vad man har mellan benen, förutom just i de situationer då man är naken och i liggartagen, då kan det kännas lite olika beroende på vad man har, men annars. Inte ett skit. Det är ju ingen modern människa som sysslar med könsroller och dylikt trams, alla olika, alla lika, eller hur. Och när Lars Ohly fått sitt sagt om bröstpumpen och den jämt fördelade föräldraledigheten är det väl ingen som längre kommer att tycka att kvinnor ska stå vid spisen och föda barn eller för den delen att män ska vara macho-inte-gråta-men-bjuda, det skulle vara Musse och hans retarderade gäng då, men dem har vi ju bestämt att vi ska ignorera så gott det går.

Så vad ska hon heta? Ska jag gå med i klubben för konstiga namn, som de flesta nyblivna föräldrar nuförtiden verkar söka medlemskap i? Eller ska vi ta något klassiskt snyggt tidlöst vackert? Det ska vi va.

Och nu, när man vet vem det är, att det är hon och inte han, då är det ännu mer spännande och roligt att tänka på henne och vem hon är och vad hon ska bli (snygg och duktig så klart).

Lovisas lillasyster, fy fan vad bra. Ludde och hans flickor. Älskar’t.