Det är så mycket val nu att det står mig upp i halsen och pyser ut genom öronen. Men trots att jag inser att jag bara är en liten fis i världsrymden anser jag det extremt viktigt att jag engagerar mig och går och röstar. På vad? Det bestämmer jag imorgon. Den som har snyggast valurna.
Dagens valtest gjordes i grupp med klanen Hammarlund-Swärd. En salig blandning av gamla kommunister, religionshatare och blåvalar som slutade som folkpartister. Måste jag alltså rösta på Tore Skogman?
Så läser jag The Guardian, det kan du också göra, en labourfärgad engelsk dagstidning. Om Sverige. Om varför vi röstar på Sverigedemokraterna. I smyg så klart. Om att inte våga sticka ut. Egentligen alltså om gamla fån-Jante. Och om den politiska korrektheten som genomsyrar samhälle och dagspress. Där vi tycker det är spännande med slöja, helt ok att omskära och slakta halal. Låtsas vi.
Och det är inte Musse Pigg som höjer rösten mot den storsvenske Sverigedemokraten, nej det är den politiskt korrekte gammelkommunisten. Som anklagar för rasism och säger det är vansinne. Måhända är det vansinne, men låt isåfall de vansinniga vara med och debattera så avslöjar de sig säkert som just vansinniga om det är det de är. Tiga ihjäl skapar bara martyrer och röster från de dumma oinsatta rädda.
Att våga ifrågasätta är viktigt. Och att skoja om allt borde vara möjligt utan repressalier och hot. Och religion hör inte hemma i politiken. Religion i alla dess former bör faktiskt förlöjligas, ifrågasättas och motarbetas i allra högsta grad. För det vet ju alla som är någorlunda smarta och inte tappats bakom vagn att det där med tomtar, troll och Jesus i burka, det är ju bara trams.
No comments:
Post a Comment