Igår joinade jag Mobilkören Ericsson. Och det var varken Si-ka-le-la som i Anette Kukhs (ja, hon hette så, det är inte Tourette’s-hittepå, hon var belgare) kör på Kalmar Nation eller Jesus-Jäveln som i Kajs Svenska Kyrkokör i London.
Det var en liten och tapper skara människor som samlades i kantinen för att spänna sina stämband under ledning av en gammal körsångerska med latinska rötter. Det var några gubbar från ST, och en kvinna i orangea strumpbyxor och orange slips. Och så jag då. En av gubbarna hette Bill, en frodig och härlig tjockis-jänkare med högt och vackert röstläge. Tänk dig honom, flottig, hårig och amerikansk, sjungandes Jag vill ha en egen måne med mjukaste röstläget. Så jävla vackert!
Jag tror det kan bli bra det här. Vi kör hårt igen nästa torsdag, ok?
No comments:
Post a Comment