Nakenhets och bastu -big big no-no

Nu blommar askfaten. Vi ska ha en night out med jobbfan, och så långt är väl allting jättehärligt, sånär som på det faktum att tant tjock måste vara nykter. Mot sin vilja, alltid mot sin vilja.

Men temat för festen är alltså- hör, häpna och få den berömda dåndimpen - nakenbad och bastu. Du vet vad jag tycker om kallbad, offentlig nakenhet och bastubölja. Och vet du inte så kan du säkert nog räkna ut med lilltån att jag tycker det är pest, pina och plågsamt. Senast jag genomgick dessa vidrigheter var när jag fick den smått djävulska 30-årspresenten som inkluderade ett besök till helvetet på jorden, Malmö Kallbadhus. Men det var med riktigt goda vänner, så då kunde man nästan blunda för alla tantblygdisar och hängpattar som omgärdade en. Men med ett gäng kollegor. Kan du tänka dig något vedervärdigare. Människor som man på något sätt vill upprätthålla en professionell relation med, inte fan vill man se deras hud, fladdrande pungar och rygghår. Nu är visserligen bastun och badkamrarna könsuppdelade, tacka fan för det, men ändå. Jag vägrar vara med, så härligt osvensk är jag.

För jag tycker inte att offentlig nakenhet är naturlig. Jag anser inte att alla är likadana utan kläder på, tvärtom. Jag vill inte visa upp mig utan kläder, än mindre se andra avskalade och håriga och fula.

Jag sa till en kollega "Tycker inte du att det är en jävligt främmande tanke att du och chefen ska vara nakna tillsammans?". Det tyckte han alls inte, däremot tyckte han att min attityd var väldarns lustig och komisk och värd att sprida till alla och envar. Vad konstig hon är va, den där Ulla-Britt, som vägrar sitta och fladdra brön och blygd i bastun, som inte tycker det är urhärligt att kasta sig i 10-gradigs vatten med nakna kollegor, som man kan daska lite lurigt på stjärten, man gör alltid så. "Du kan ju alltid sätta på dig en burkino, höhö!"

Men då är det så. Jag är konstig. Och oerhört kontinental. För istället ska jag sitta i restaurangbaren med japanen, som självklart också vägrar bastudbadnakenhetsen, och drinka flådiga drinkar. Fullt påklädda ska vi vara. För nakenheten den behåller jag helst för mig själv inom hemmets fyra väggar. Kalla mig pryd, kalla mig trist, men sån är jag, visst är jag.